Alla valpar har lämnat oss – blandade känslor

Det är svårt att beskriva hur vi känner. Nu när valparna inte är här hos oss känns som om allting har varit en dröm, en underbar dröm om små valpar som växt upp här hos oss. Men kontakten vi fortsätter att ha med valparnas nya familj intygar att det inte har varit en dröm, att dessa små varelser har funnits på riktigt.

Att vi har verkligen sett Dakota med en stor mage, att vi sett valparna föddas, dia och växa. Att de nyfödda och blinda valpar har småningom öppnat sina små ögon och börjat se och höra. Att vi har vaktat och gett dessa små mat utöver det Dakota diade.

IMG_8510

IMG_4074

IMG_4085

Och att vi har lärt känna varje liten valp, var och en med en egen personlighet. Men samtidigt har vi sett spår av Igor eller Dakota i dessa små. Hur kan man blir av med små varelser som är en del av våra älskade hundar?

IMG_9487

Det har jag tänkt ofta men tanken att ha 8 hundar skrämde mig också. Hur ska vi hinna med alla, nej, det är inte rättvist för dessa små. Det kändes läskig också att annonsera valparna till salu och försöka lyckas få bra valpköpare till dem. Men jag är överraskad om att det har löst sig så bra.

Det är många som har varit intresserade och många mejl har skickats fram och tillbaka. Många besök har också funnits men det har inte känts alltid rätt och oro har gett mig sällskap många många gånger, osäkert på om vi gjorde rätt med att sälja valpen. För tur, varje gång jag har känt detta oro har affären inte blivit av. Och tacksam har alltid dykt upp en ny familj som har känts den korrekta. Egentligen de familjer som har adopterar våra valpar har känts rätt från första ögonblick, och de har visat oss att det stämmer.

Nu är jag glad att vi har sålt valparna för att de behöver tid, engagemang, obegränsat kärlek och nya familjer. Och de nya familjerna behöver dessa små lika mycket. Så det känns rätt.

Men jag kan inte sluta tänka på de 8 intensiva veckor vi har varit med. Från födelsen krävde de nyfödda valpar vår övervakning. De blinda små och ömtåliga valpar kunde fastna under lakan, bakom mamman… överallt. Så det var 24 timmars koll på dessa små tills att de var ca 10 dagar gamla och kunde redan se. Då blev det dags att bygga om valplåda till en mindre valphage. Valparna såg och ville gärna rymma från valplådan. Den perioden kändes lättare eftersom Dakota var en super mamma som tog noggrann hand om sina valpar. Men så småningom blev valparna större och började kräva mer och mer av oss. Vid 7 veckors gamla var omöjligt att ha dem i valphage och valde vi att släpa dessa små fria som sin mamma och pappa. Då blev det fullrulle i huset, ibland en mardröm med små valpar överallt. Men man vänjer sig och på något sätt tar man sig försiktigt fram. Vid 8 veckor blev det lättare igen, de var redan stora små valpar och kunde gå ut mycket oftare. Det var roligt att se hur de utvecklades och blev modigare dag efter dag, när i grupp sprang de längre och längre bort från oss och sin mamma.

Detta är ingenting jag skulle göra ensam. Det kräver verkligen ett flocksjobb. Barnen har varit lyhörda och hjälpt till med allt vi har bett om. Marcus har fyllt alla våra luckor och jag har bara fixat, fixat, planerat, beställt från barnen och Marcus. Dakota har varit nummer ett i detta projekt, förstås. Igor hjälpte precis inte så mycket. Men jag antar att papporna inte känner sig skyldiga att uppfostra valparna, eller det är kanske bara han som är så. Han har för det mesta tittat på men inte hjälp till. Dakota har uppfostrat och stoppat bråk, det har hon varit duktigt på. Så ja, en underbar resa vi aldrig hade kunnat föreställt oss på men ingenting man vill göra ensam.

Av detta, om vi lyckas hålla oss i verkligen och tänka på att det har hänt på riktigt och inte bara varit en underbar dröm, kommer vi att ta med oss känslan av ha varit älskade av små valpar som har litat och trodd på oss, som har följt, pussat och frågat efter allt vår uppmärksamhet. Små varelser som har växt och blivit tillräckligt stora som för att flytta till nya familjer och börja tillsammans med dem den underbara vägen till en fantastik framtid tillsammans, ett vänskap som inte går att uppnå på något annat sätt.

Nu ska vi fokusera på mamma Dakota och pappa Igor igen, ge de allt tid och kärlek de behöver efter en så lång period av delad uppmärksamhet med sina små valpar. Men förstås har vi hamnat i nostalgi så hela eftermiddag har vi ägnat i att titta på äldre filmer av de nyfödda valpar som har lämnat oss och så hittade i också en skatt, en underbar och dyrbar skatt i iphoto-program, nämligen massor av bilder av Igor och Dakota när de var valpar och unghundar. Och har tittat och tittat på de, vi har uppdaterat Igors och Dakotas sida här på bloggen och vi har funderat länge hur har tiden kunnat gå så fort och hur kan det vara att dessa små valpar vi såg på bilderna har redan själva blivit föräldrar.

Så jag har ett viktigt meddelande till våra valpköpare, njut av era valpar för att för varje sekund blir lilla valpen lite äldre, tiden går fort och snart har ni unghundar som efter ett litet tag blir stora vuxna hundar. Underbara djur förstås och efter allt jobb ni har lagt i uppfostran vill man inte börja om med en ny valp, så det är alltid värd att registrera varje steg lilla valpen gör för att han/hon blir snart stor.

Jag tackar alla valpköpare för att ha tagit sig tid att skriva till oss och meddela hur det går med deras små valpar.

Lycka till er alla!

En skön varm dag med fyra valpar

Idag har Everest blivit hämtat av sin nya familj. Barnen längtade efter honom och han blir älskat och pysslat som aldrig förut. Men innan han blev hämtat hann vi njuta av honom och här kommer några bilder av dagens händelser i valpens liv:

IMG_9381

Valparna följer och ”jagar” Igor, han får inte gå någonstans utan sina små valpar som följer ivriga efter.

IMG_9395

Ixi vågar sig ner i diket för att följa sin far.

IMG_9397

Alla valpar springer ner i diket efter Igor och Dakota tittar på.

IMG_9404

Ixi (Assari)

IMG_9405

Ixi

IMG_9406

Igor, Astrid stoppar Everest så att han inte följer Dakota genom den farliga bron.

IMG_9410

Tesla tas genom diket efter sin far.

IMG_9414

Astrid

IMG_9416

Dakota och Tesla, Leja ligger på marken under Dakotas nos.

IMG_9417

Astrid har räddat Leja från sin mamma. Tesla bredvid.

IMG_9418

Astrid, Leja och Tesla

IMG_9424

Everest och Ixi

IMG_9426

Everest

IMG_9427

Ixi med en tennisboll

IMG_9428

Lea och Everest

IMG_9430

Everest och Ixi

IMG_9433

Ixi

IMG_9441

Ixi och Everest nu med tennisbollen

IMG_9444

Dakota springer glad, Everest vill med

IMG_9449

Tesla och Dakota

IMG_9451

Dakota glad

IMG_9452

Dakota springer och sträcker sig som en gasel

IMG_9453

Ixi och Tesla

IMG_9457

Tesla och Ixi

Igors födelsedag 2 år idag!!!

Idag är Igors födelsedag! 2 år gammal blir han! och med allt om valparna var vi nästan på väg att glömma bort det. Men för tur kom vi ihåg det och Igor fick en skön födelsedag.

På morgonen åkte jag med honom till djurkliniken, han skulle inte besöka det men jag behövde fixa ett dokument för valparna som vi fick fel version av. Eftersom vi var på väg lång bestämde jag att Igor och jag skulle gå på promenad, någonstans vi aldrig hade varit, en överraskning till honom. Igor älskar utforska nya stigar på nya platser och jag med så min present till honom blev en promenad han och jag  skulle göra på ett nytt ställe (tyvärr så kunde vi inte lämna valparna ensamma så det blev bara Igor och jag till slut).

IMG_4572

Jag valde en Naturreservad skyld som jag har passera dagligen från och till jobbet under alla år här men som vi aldrig har besökt. Det blev en trevlig liten runda. Med många nya dofter och spännande miljö. Igor tyckte det var super roligt även om han hade velat fortsätta utforska den nya miljön längre och längre. Men till slut behövde vi åka hem och ge mat till sina valpar. Så är det när man har blivit pappa.

IMG_4581 IMG_4579 IMG_4578 IMG_4577 IMG_4576 IMG_4575 IMG_4573

Efter det promenerade Igor med sina barn. De är så ivriga efter honom. Valparna ser Igor som någon de beundrar och följer oavsett vad.

IMG_9376

Leja vill hinna ikapp sin pappa så fort det går.

IMG_9383

Ixi, Tesla och bakom Leja med Igor.

IMG_9378

Här ser man alla fyra valpar som fanns kvar idag. Närmast Everest, Ixi, Leja och Tesla. Alla följer tätt Igor.

På kvällen sjöng vi till honom familjens födelsedagssång ”per molts anys, Igor per molts anys, a la una, a les dues, a les tres, per molts anys super tres!” och gav vi honom sin födelsedags mat. Vi hade funderat länge på om vi skulle laga en pannkakstårta eller en korvtårta men till slut valde vi någonting bättre och mycket mer uppskattat. Vår skatt, min skatt, det jag tycker att det är godaste av all kött. Kaninvingar/ben från egna kaniner. Vi tinade 8 stycken idag och lagade 4. Så sparade jag 2 råa till kvällsmat. En för Igor och den andra för Dakota. Vi har aldrig gett det till hundarna eftersom det känns för lyxig men idag gjorde vi en undantag. Och gissa om Igor blev lycklig eller inte. Han tog sin köttbit och sprang ut i hundgården för att tugga på det ordentligt!

IMG_9495

Igor börjar äta direkt efter att vi sjöng för honom. Tyvärr fick han äta i källaren, det går inte att ge mat till mamma Dakota och pappa Igor med de ivriga och alltid hungriga valpar där uppe. De skulle äta direkt sina föräldrars mat och Igor och Dakota istället för att säga ifrån de bara lämna sina barn göra precis som de vill.

IMG_9492

Maten serverad, i väntan på ögonblicken at gå ner.

IMG_9496

Igor springer ut och äter sin köttbit.

 

Snart blir Balu hämtat…

Start, mycket snart kommer Balus familj att hämta honom. På något sätt har vi börjat sakna honom. Han blir den första att vi hämtat och så småning om kommer alla andra valpar lämna oss. Men vi vet att det för deras bästa. De behöver tid och uppmärksamhet vi inte hinner med och det bästa dessa små kan hända är att fortsätta sina liv med sina nya familjer.

Jag kommer att sakna många saker av dessa små. Deras tillgivenhet, kärlek, glädje, nyfikenhet och mycket mycket mer. Det har varit en otroligt och spännande resa för dessa små och för oss. Från att vara nyfödda och extrem beroende av sin mamma till att bli självständiga små valpar men samtidig så beroende av att någon tar hand om dem. En underbar resa jag hade aldrig kunnat föreställa mig. Själv har jag hämtat valpar hos uppfödare men aldrig skulle ha tänkt allt som uppfödaren och valparna gick genom under de första viktiga 8 veckor i valpens liv.

Nu blir det en ny etapp i deras liv. De kommer snart att glömma bort oss och fokusera på sina nya matte/husse och det är det som är så underbar med små valpar.

 

Jag önskar alla dessa småttingar ett riktigt lyckligt liv!

 

En utmatad Dakota

Och så efter en lång dag med de små änglarna somnar Dakota helt utmatad på soffan, bredvid Lea. Lea tydligen läser en hästsaga för Dakota så att hon kan fördjupa sig sagodrömmar.

IMG_9368

Tydligen är jag lika utmatad som Dakota därför får filmer och annat jag vill ladda upp vänta tills i morgon….

Besök hos veterinären

Idag blev det dags! Vaccination, Chippning och besiktning för de små valparna.

Det kändes märklig att åka lång med dessa små och jag vågade knapp köra. Jag ville nästa skrika åt alla bilar vi passerade att köra försiktiga att vi hade 6 små valpar i bilen. Sedan kom jag på att jag borde ha lagt en stor skylt bak i bilen om ”valpar på vägen”. Så överdriven men samtidigt så viktigt kändes denna resa. Ingenting fick gå fel och valpens trygghet var mål nummer ett.

Jag är riktigt stolt över dessa små och träningen med att åka bil igår kändes helt lyckat! Valparna små skällde, ylade och mjauade (jag dessa små kan låta som katter) med det tystnade mycket fort och plötsligt sov dessa små. De sov och sov hela vägen. Så skönt och så lyckat. Jag hoppades på att valparna skulle vara mer vana att åka bil men det blev ännu bättre, det blev suverän. Valparna kände sig som hemma och trygga i bilburen. Jag hade tvättat och sparat deras favorit täcke för just den här resan så jag förstår att dessa små ville bara sova.

Det var ingenting en enda person kan göra, bara ett tre mans jobb klarar det. Och vi var tre! Astrid väntade vid buren i bilen medan Lea var inne hos veterinären och jag pendlade med valparna. När alla var inne i rummet, samlades vi dit. Under ingen sekund lämnade vi dessa små ensamma.

Valparna fortsatt sova i rummet, som ingenting hade hänt. De besiktades, vaccinerades och chipades en och en. Det blev lite besvärligt att behöva vakna till men ovilliga gick dem på det. Veterinären kände på allt hos valparna och otroligt nog blev dem pigga för att gå och visa att inget fel var med rörelsen. Sedan när allt var klar somnade dessa små igen.

Veterinären gick enligt dokument jag gav henne så nummer ett att bli besiktigat blev Balu. Han fick visa hur modig han var. Efteråt blev det dags för Everest som charmerade veterinären så mycket att hon hade velat behålla honom. Leja kom efteråt och hon var en modig liten tjej. Luna blev näst och visade också hur modig och lugn hon är. Då blev det dags för Ixi som ville bara fortsätta sova så alla skrattade  glad när Ixi gäspade och gäspade för att sedan fortsätta gäspa. Veterinären fick ont i sina öron när hon skulle lyssna på Ixis hjärta och Ixi gäspade högljud. Lilla Ixi… Sist blev Tesla som sov så djup att jag trodde inte att jag skulle få henne upp från golvet. Men som alltid är Tesla en snabb tjej och på några sekunder var hon pigg och alert. Hon pussade veterinären så mycket det gick och visade henne hur galant hon kunde gå, benen och svansen allt i rörelse. Så fort jag la henne tillbaka med sina syskon somnade hon igen. Helt otroligt med dessa små, idag!

Jag tror att valparna kommer aldrig minnas denna besök, jag tror att de kommer tro att allihopa var en dröm, en fantastisk dröm där de fick träffa glada människor, fick konstiga sprutor men som fick sova och sova i den djupaste sömn någonsin.

Efteråt vägde vi småttingarna och in i bilen. Och så fortsatt dem sova hela vägen hem tills att vi kom fram. Och otroligt nog så piggnade de till precis när vi kom hem. De fick gå ut bilen precis som igår, med underbar lek som belöning. Och vad dessa små lekte och lekte som aldrig förut, glada och obekymrade.

IMG_9190

Den här foton är från i söndags, valparna fick ett hund ben var, så glada och fokuserade på sina tuggben var. Dakota var generös och delade med sig 🙂

IMG_9202

Samma söndag hittade jag Balu som somnade så här.

IMG_9220Idag leker Luna och Balu efter veterinär besök.

IMG_9217

Balu

IMG_9208

Tesla hittade en leksaksnapp.

IMG_9205

Kvällsmat

IMG_9341

Everest och Tesla leker under sitt favorit ställe.

IMG_9327

Leja villar.

IMG_9310

Balu villar i sängen efter ute lek. Han håller i någonting som är värd guld! Nämligen mamma Dakotas favorit halv leksak.

IMG_9306

Det kändes som vår så vi lämnade dörren öppen och valparna fick gå in och ut själva.

IMG_9298

Ixi, Leja och Tesla

IMG_9282

Tesla och Leja

IMG_9279

Leja med en tennisboll

IMG_9258

Astrid tycker att våren är här!

IMG_9241

Modiga Leja och Balu vågar hela vägen till Lea och Astrid. Isen kändes hård idag för dessa små tassar.

IMG_9239

Leja och Balu

IMG_9230

Tesla

IMG_9227

Tesla och Ixi leker runt bilen
IMG_9225

Luna med Lea och Astrid. Hon har precis gossat med dem.

IMG_9224

Balu

IMG_9223

Ixi små hoppar

IMG_9366

Lea med stora Balu. Han känns enorm i den här bilden.

IMG_9357

Everest, Balu och Luna gossar och små bråkar i sängen.

IMG_9361

Ixi tuggar på det förbjudet medan Leja sover.

 

Vi promenerade till pappa Igor och mamma Dakota som fick vänta på oss i hundgården och där blev åter träffen med mamma och pappa super lyckligt. Tills… att ett par gick förbi hagen genom promenads stigen och då skällde Igor och Dakota som aldrig förut. Jag tror att de ville poängtera till dessa främmande att alla 6 små valpar var deras och att ingen skulle våga sig på dem. Men självklar tänkt paret inte komma närmare och så fort som valparna fick höra sina föråldras varnande röst blev de på allert och plötsligt hade jag 5 valpar mellan mina ben som tittade runt för att se vart faran var. Leja var listig och sprang till det säkrast, hela raka vägen till huset var hon på väg. När hon var framför trappan ropade jag på henne. Hon vände sig och sprang till mig, till oss. Då var vi alla samlade igen och sakta fick jag valparna att röra sig igen och fortsätta leka obekymrade. Så underbar att veta att dessa små litar så mycket på mig. Och så trygga de känner sig bredvid mig.

Idag fick vi beröm av veterinären. Hon hade inte sett så trevliga och trygga valpar som uppfödde sig så bra på besiktning. De var vanna vid oroliga valpar som skällde och ställde till. Men inte våra kära små som är så trygga och snälla. Hon berömde var och en för att ha varit så snälla, stila och lugna vid undersökningsbordet. Veterinären och hennes två kollegor fick verkligen jobba i lung och ro medan de undersökte varje valp. Vi fick också beröm för att född upp en valpkull så jämt i storlek. De tyckte att de valpar de har sett ser varje individ mycket olika ut. Här var alla jämna, i samma storlek. Jag är glad för att vi följde inga rekommendationer direkt, vi gick efter valpens behov. När vi insåg att mjölken från Dakota inte skulle räcka började vi med köttfärs och äggula. Sedan när Dakota slutade dia introducerade vi foder och välling och istället för att dra tillbaka köttfärsen och fortsätta med fodret valde vi att ge valparna en naturligt föda samt foder. Sedan fick vi dela på valparna, några som lilla Balu och Ixi äter för snabb och lät inte andra valpar få i sig tillräcklig med mat. Så vi valde några valpar som fick egen skal att äta  i, minst två gånger per dag. Nu på sista tiden har vi försökt att var och en ska äta ur sin egen mat skal och det är inte lätt det här. Återigen tur att jag har tjejerna som hjälper till. På det sättet kan vi ge valparna maten nästan alla samtidigt och i egen mat skal var och en.

Dakota har varit nyckeln till succén. Hon har varit bästa mamma någonting. När valparna var små blev det knepig det med att reglera värme. Det kunde finnas några -20 grader kalla nätter för att sedan blir +2 grader. Helt tokigt. Vi försökte så mycket vi kunde men vi visste att valparna hade det bra, Dakota kände deras kroppsvärme bättre än oss och när det var kallt sov hon med valparna. När det var lagom sov hon med oss. Sedan när det var för varmt flasade hon så att vi kunde sänka värmen. Hon har städat i valphagen och rengjort dessa små. Hon har kommit med lek och till och med letat mat åt dem. Hon har visat att hon gärna vill att sina små äter först, sedan hon. Dakota har varit bästa mamma över!

Det jag kommer säkert att sakna är valparnas sällskap. Kan ni tror att just i detta stund jag skriver har jag alla 6 små valpar som sover mellan mina fötter och under bordet jag skriver på. De söker sig till mig, vill känna min närvaro och somnar där jag är. Detta kommer jag säkert att sakna!!

IMG_9369

Underbara och trygga valpar!

Alla valpar får sitt nya hem snart

Den här vecka blir sist vecka med valparna. Alla har fått sitt nya hem.

Balu, Leja, Assari (som kommer att heta Ixi)och Everest kommer att flytta söderut. Söder om Stockholm.

Nessi (som kommer att heta Luna) flyttar också söderut (egentligen alla valpar gör det 😉 det är vi som bor norrut om Stockholm). Hon hamnar närmast oss i Uppsala.

Naida (som kommer att heta Tesla) flyttar söderut också, strax innan Stockholm.

Det blir roligt för dessa små. De kräver verkligen mycket av oss. De tar egentligen all uppmärksamhet och tid och vi känner att vi lämnar stackars Igor och Dakota sist. De är stora och tålmodiga. Det är härligt att se hur de stora hundar väntar att de små valpar har fått sin mat. Sedan äter dem. Det känns som att pappa och mamma vill gärna undvika valpens ylande lika mycket som oss. De vill gärna att dessa små äter först, och när dem är mätta, så äter Igor och Dakota (inte i samma rum förstås, valparna verkar inte ha någon ”jag är mätt-gräns”. De skulle äta upp sina föräldrars mat med lika iver som de äter sin mat).

Jag har fler filmer från igår. Dessa är underbara att titta på. Men jag har problem med min dators minne som inte klara av fler filmer. Jag har sparat för många i minnet. Så, på eftermiddag, antar jag, kommer jag tömma datorns minne till en extern hårdisk. Efter det kommer jag kunna ladda upp fler små filmer av dessa underbara valpar.

Valparnas första bilresa

Valparna fick igår åka bil, Ja!!! Deras alldeles första biltur.

Vi hade tänkt träna lite inför dagens veterinär besök. Valparna fick leka i snö och sedan in i bilens hundbur. Omöjligt att hålla 6 små och ivriga valpar på baksäte. Så det enda tänkbara sättet var att ha dem i Igors och Dakotas hundbur. En stor hundbur som rymmer två stora schäfer hundar och som vi plockade bort mellanvägen för att få det ännu trevligare.

Vår första tanke var att ha Dakota med men det ändrade vi på när vi insåg att det inte var möjligt. När vi hade satt in Dakota och tre valpar i hundburen insåg vi att det inte fanns plats för 6 valpar plus mamma Dakota! Det hade varit för trång. Så… ut med Dakota och in med övriga tre valpar. Då insåg vi hur mycket dessa valpar har växt!

Vi åkte inte lång. Till byn för att handla. Lea stannade i bilen för att ge dessa små trygghet med hennes närvaro. Valparna somnade i hundburen medan Astrid och jag handlade men så vaknade dem så fort vi startade bilen och började rulla hemåt.

Ja ja, det gick bra för att vara första åktur… jag tror inte att vi kunde ha förväntat oss någonting annat. Det var nytt för dessa små så några av dem  ylade och skällde lite medan vi åkte.

När vi kom hem igen fick valparna leka i snö igen och denna gång lekte dem glada, pigga och för fullt! Det var otroligt roligt att se dem. Det var inte kallt ute och de lekte och lekte länge. Hoppade, studsade på varandra, rullade på snön… Leja och några av dem undersökte gräsmattan. Vid kanten mot diket harsnön smält så gräset har börjat synas. De mest modiga blev Leja som vågade gå en bit ner mot diket, inte längre mer (de är så små än, det är lätt att glömma bort det) och Balu och Assari (Ixi) som vågade gå runt huset, en bit in på baksida.

Idag åker vi längre, hela vägen till Björklinge! Vi valde Björklinge djurklinik där vi har Igor och Dakota registrerade. Personalen är super djurvänliga och trevliga. Och riktigt duktiga på att behandla valpar.

 

Flera klipp från förra vecka

Nu kommer flera video klipp från förra vecka. Valparna leker hemma obekymrade på vilken röra i hallen, köket eller vardagsrummet lämnar dem efter. Men men, så är valpar, och framförallt 6 okontrollerade valpar som leker för fullt. Sedan får vi plocka undan och städa, när dessa 6 små sover som små ängar.

Här är Balu som leker med lila bollen, han sträcker sig lååång för att följa efter bollen 🙂

 

Här har vi en valp-sammlig, Balu, ”Nessi”, sedan ser man Everest som brottas med Assari för att få behålla bollen. Everest låter sig dras… han vill inte släppa den efterfrågade bollen. Leja kommer också nyfiken för att se matchen 🙂

 

Everest kommer när jag ropar på honom, den underbara lilla Everest… Leja kommer förstås direkt till mig.

 

Valpernas andra utflykt till livet utanför huset

Nu har vi hunnit lada upp filmen på andra utflykt av valparna till trädgården. Dessa små har fått vara ute flera gånger men dessa har vi inte filmat. Jag ska erkänna att andra gången dessa valpar fick uppleva livet utanför huset njöt inte av det lika mycket som första gången. De tyckte att det var kallt. Men tredje och andra gånger gick det mycket bättre 🙂

Här kan man se filmen på dessa små. Det är roligt att se hur Assari har sten koll på sin mamma som springer iväg. Hon vill så gärna följa efter henne men hon är så liten att avståndet verkar för stort. Men man ser henne hoppa av entusiasm 🙂