Jag hittade Leas underbara film när hon filmade Igor och Dakota och gjorde sin egen berättelse av det som hände. Vovvarna är så små men stora, så gulliga… när jag tänker på den tiden… så fort har det gått…

Igor var då 4 månader och Dakota 3

Dakota hoppar, studsar och njuter av en snöig och halv solig vinter dag. Igor vill så gärna få vara med men inte idag har jag sagt till honom. Han tittar på mig flera gånger och undrar varför inte, Dakota har det så roligt och jag vill också…

Idag blir valparna 6 veckor gamla. Tiden går fort och det närmar sig dagen som valparna ska flytta till sina nya hem men det är två veckor kvar så vi alla fortsätter njuta av dessa små varelser.

Förra söndag avmaskades valparna för andra gången, det blir en gång till, strax innan de lämnar oss. Jag har velat ta valparna ut i trädgården men vädret har inte tillåtit det. Men vi hoppas på bra väder snart.

Det känns märkligt hur vi anpassar oss till valparna, det känns som om hela huset omplaneras och ommöbleras efter valparnas behov. Från att ha födds i vårt sovrum där de tillbringade sina 10 första dagar tills att de flyttade till vardagsrummet, nära köket. Först i en mindre hage och nu har vi byggt en hage som är nästan lika stor som soffa- och tv-del. Valparna vill ändå gå ut från sin hage. De tycker att det är mest spännande där ute. Där de kan hitta nya saker att bita på som springa fram och tillbaka mot oss, sin mamma och sin stackars pappa som knapp vet vad han kan göra för att undvika dessa 6 små monster med vassa tänder som jagar honom.

Dakota leker med valparna och visar dem hur man kampar, hon tar sin favorit leksak, nämligen det som finns kvar av svansen från en hundleksak som föreställde en räv.  Då tar hon det och låter en och ibland blir det två valpar, att ta andra änden. Då drar hon och valparna gör så mycket motstånd som de orkar. Ibland lifter Dakota dem, de har starka häftar redan nu. Jag vet inte exakt varför hon lär valparna det men jag litar på hennes omdöme. Hon vet det som valparna behöver lära sig. Dakota visar valparna också att bitas gör ont och att släppa taget när någon skriker. Det känns otäck att se hur hon övar på valparna men det är någonting viktigt att valparna lär sig för att sedan kunna hejda dem. Nu bits inte dessa valpar i en okontrollerad form, de hejdar sig och försiktigt slickar. Skönt det är att inte längre ha 6 små krokodiler efter ens fötter.

Här leker Dakota och Leja medan Balu diar:

Och i denna film ser man en av de sista gångerna som Dakota diar sina små. Det kändes grymt att se hur hon vägrade dia sina valpar och hur dessa små i ett desperat försökt sprang efter henne som om det skulle vara sista gången de skulle se henne. Jag ville nästan koppla Dakota och tvinga henne att dia men samtidigt förstod jag att det är någonting hon gör för valparnas bästa. Hon är deras mor, hon är hund och hon vet bäst.

Nu försöker valparna inte längre, de springer och leker med henne utan att desperat söka sig till Dakotas tuttar. Bara när Dakota hoppar in i hagen för att se till att allt är OK med dessa små, försöker valparna hitta sin favorit tutte men då hoppar Dakota ur hagen. Så… det är bekräftat nu valparna diar inte längre och för att ersätta den välsmakande vätskan har vi börjat introducera majsvälling som dessa små älskar så mycket!

Så nu får valparna köttfärs med äggula två gånger om dagen, uppblött foder fördelat mellan tre gånger och majsvälling tillsammans med köttfärsen.