Naida är den korthåriga vita tik valpen, systern till Leja, Balu, Everest, Assari och ”Nessi”.

Här kan man se Naida med lila bollen (när bollen var ny, nu har pappa Igor och mamma Dakota lekt färdig med stackars bollen):

Balu vill gärna ta Naidas boll men vågar inte, sedan kommer Nessi som försöker bättre.

Nadia tycker att min kamera på pannan blinkar roligt, hon hoppar för att se bättre 😉

Nadia springer fram och hoppar, kammeran blinkar röd, Assari försöker också medan Leja nöjer sig med min tröja, Balu tuggar på den lila bollen och Everest vilar i bakgrunden. Vår är ”Nessi”? Just det, hon är bredvid mig och går under Naida. Som ivrig kliar sig.

Lilla ”Nessi” som snart kommer att få ett nytt namn har blivit tingad av en underbar familj! Hon är den fluffiga systern av Leja, Balu, Everest, Naida och Assari. Här kommer några bilder av henne från idag, 7 veckor gammal.

Nessi

Nessi med Everest (han har nu fått sitt blåa halsbandet permanent)

Nessi leker med Everest

Här gosar jag med lilla Nessi mellan Assari och Balu sover

Assari är den mörka systern av Leja, Balu, Everest, Nessi och Naida. Här kommer några bilder av henne från idag, 7 veckor gammal.

Valparna är nu 6 veckor gamla och vi bestämde oss för att visa dessa små fyrtassarna hur är livet utanför huset. Ja, vi väntade på en strålande sol, grön gräsmatta och många plusgrader men det blir inte så och länge vill vi inte vänta. Så idag blev det dags, max var dessa små djur 10 minuter ute men det räckte för dem. Vi la handduk på snön och la valparna på handduken så att de inte skulle få et chock över att hamna på den kalla snö direkt. Så småningom vågade valparna springa omkring och leka i snön. Mamma Dakota kom och hjälpte valparna att känna sig trygga. Jag tror att några av dem hade velat stanna kvar en stund till men andra började frysa så in i huset fick dessa små fortsätta leka.

Efter det blev det dags för en cykel tur med pappa Igor och mamma Dakota. Valparna var så trötta att de sov djup hemma.

Dakota fick ha sin sele som om hon skulle vara med och dra i linan men hon fick istället vara lös. Jag vill inte att hon drar än, första ska hon bygga upp alla muskel hon har tyvärr tappat. Jag var inte säkert på om det skulle gå att cykla, att åka spark verkade ingen bra idé, det finns ingen is under snön så det skulle inte gå att få det glida. Men att cykla på den tjocka snön var jag inte så säkert på. Så lösningen blev att koppla cykelkärran för att stabilisera cykel i fall att det skulle vara lätt att få sladd. Och jag måste säga att det gick underbart bra!

Vi tog ett sväng och njöt av den vita och kalla naturen. Hundarna drag is kallt vatten och åt snö. Jag satt på cykeln och slappnade av, allt rinner av när man är i mitten av den underbara naturen, den majestätiska vita skogen och de enorma åkrarna.

Här springer hundarna medan jag cyklar 🙂 :

Och nu när jag skriver om vår underbar dag hemma har jag tre små valpar som sover under min stol och mellan mina fötter. En underbar stund där jag inte ens vågar röra mig för att inte väcka dessa små änglar. Det är Balu, Everest och Nessi som sover bredvid mig. Det är tufft att 6 små vilda valpar hemma men samtidigt är det underbar, deras sällskap och genuin kärlek går inte att beskriva. Vi kommer verkligen att sakna dem.

Everest är nu också tingad, han hamnar i Tyresö hos en underbar familj.

Det är många som är intresserade av Nessi (vit tik med långhår), Assari (mörk tik) och Naida (vit tik med korthår) så vi får se hos vilka fantastiska familjer de hamnar.

Naida är en envis liten tik, smart och med otrolig bra luktsinne. När jag förbereder deras kvällsmat (köttfärs med ägg och olja) väntar valparna tålmodiga på mig. De vet att maten är på bänken men det är bara Naida som har sten koll på det. När jag går iväg för att hämta matskalen följer valparna mig, ivriga för att få mat. Alla utan Naida som sitter på golvet och stirrar på bänken, där köttfärsen står. Den där tiken vet med säkerhet det hon vill ha och just vart det befinner sig.

Alla valpar har själv klart mycket bra luktsinne, de kan försöka bukta små håll i fodersäcken även om det är helt nytt. De känner lukten av maten från utsidan. Kattmat har vi också fått stoppa undan. Även om det var en kartong låda med små tjocka plast förpackningar i kunde valparna lukta att det fanns kött där inne och ivriga försökte dem bita sänder allt.

Jag hittade Leas underbara film när hon filmade Igor och Dakota och gjorde sin egen berättelse av det som hände. Vovvarna är så små men stora, så gulliga… när jag tänker på den tiden… så fort har det gått…

Igor var då 4 månader och Dakota 3

Dakota hoppar, studsar och njuter av en snöig och halv solig vinter dag. Igor vill så gärna få vara med men inte idag har jag sagt till honom. Han tittar på mig flera gånger och undrar varför inte, Dakota har det så roligt och jag vill också…

Idag blir valparna 6 veckor gamla. Tiden går fort och det närmar sig dagen som valparna ska flytta till sina nya hem men det är två veckor kvar så vi alla fortsätter njuta av dessa små varelser.

Förra söndag avmaskades valparna för andra gången, det blir en gång till, strax innan de lämnar oss. Jag har velat ta valparna ut i trädgården men vädret har inte tillåtit det. Men vi hoppas på bra väder snart.

Det känns märkligt hur vi anpassar oss till valparna, det känns som om hela huset omplaneras och ommöbleras efter valparnas behov. Från att ha födds i vårt sovrum där de tillbringade sina 10 första dagar tills att de flyttade till vardagsrummet, nära köket. Först i en mindre hage och nu har vi byggt en hage som är nästan lika stor som soffa- och tv-del. Valparna vill ändå gå ut från sin hage. De tycker att det är mest spännande där ute. Där de kan hitta nya saker att bita på som springa fram och tillbaka mot oss, sin mamma och sin stackars pappa som knapp vet vad han kan göra för att undvika dessa 6 små monster med vassa tänder som jagar honom.

Dakota leker med valparna och visar dem hur man kampar, hon tar sin favorit leksak, nämligen det som finns kvar av svansen från en hundleksak som föreställde en räv.  Då tar hon det och låter en och ibland blir det två valpar, att ta andra änden. Då drar hon och valparna gör så mycket motstånd som de orkar. Ibland lifter Dakota dem, de har starka häftar redan nu. Jag vet inte exakt varför hon lär valparna det men jag litar på hennes omdöme. Hon vet det som valparna behöver lära sig. Dakota visar valparna också att bitas gör ont och att släppa taget när någon skriker. Det känns otäck att se hur hon övar på valparna men det är någonting viktigt att valparna lär sig för att sedan kunna hejda dem. Nu bits inte dessa valpar i en okontrollerad form, de hejdar sig och försiktigt slickar. Skönt det är att inte längre ha 6 små krokodiler efter ens fötter.

Här leker Dakota och Leja medan Balu diar:

Och i denna film ser man en av de sista gångerna som Dakota diar sina små. Det kändes grymt att se hur hon vägrade dia sina valpar och hur dessa små i ett desperat försökt sprang efter henne som om det skulle vara sista gången de skulle se henne. Jag ville nästan koppla Dakota och tvinga henne att dia men samtidigt förstod jag att det är någonting hon gör för valparnas bästa. Hon är deras mor, hon är hund och hon vet bäst.

Nu försöker valparna inte längre, de springer och leker med henne utan att desperat söka sig till Dakotas tuttar. Bara när Dakota hoppar in i hagen för att se till att allt är OK med dessa små, försöker valparna hitta sin favorit tutte men då hoppar Dakota ur hagen. Så… det är bekräftat nu valparna diar inte längre och för att ersätta den välsmakande vätskan har vi börjat introducera majsvälling som dessa små älskar så mycket!

Så nu får valparna köttfärs med äggula två gånger om dagen, uppblött foder fördelat mellan tre gånger och majsvälling tillsammans med köttfärsen.

Idag åkte vi till sjön, förbereda med skridskor och mycket annat! Vi hoppades med en bra isunderlag, precis som vi såg det förra helgen och det fick vi!!!

Det var länge sedan jag såg barnen åka skridskor. Förra året blev det knapp någon is så mina långfärdsskridskor har sovit länge nu. Men idag blev det dags för årets långfärdsskridskor premiär!

Igor njöt av åkturen och hade sten koll på mig och barnen.

Ibland kan man bara älska vintern och allt underbart det erbjuder! Vad skulle vi göra med enbart varma dagar? nej, det går inte. När jag upplever en sådan fantastisk dag som idag kommer jag ihåg varför är vintrarna viktiga, varför behövs dem i våra liv och i Sverige. Visst var det grått och solen syntes inte till men det spelade ingen roll, vi hade rolig och njöt av upplevelsen, av utsikten den isiga sjön hade att erbjuda oss samt av att vara tillsammans!

Här njuter Lea och Astrid av den underbara isbanan!

Efter att ha åkt en stund gick barnen och fikade. Igor och jag tog en runda till:

Lea försökte göra eld för att värma sig och till slut lyckades hon. Men jag bad henne släcka det, det gjorde hon på marken eftersom vinden lett inte henne starta eld någon annanstans men det kändes läskig, som om elden lätt skulle kunna spridas. Så vi släckte den. Sedan sa Marcus att det inte fanns någon risk för spridning, nu när allt var så kallt, isig och blöd. Han försökte starta elden igen men då hade våra tidningspapper tagit slut, så vi åkte hem och grillade korv där i skydd av vinden.

Lea, Astrid och Igor gick före oss till bilen och när Marcus och jag kom fram hittade vi en trött Igor som tålmodig väntade på oss i bilen. Barnen satt redan inne och värmde sig.

Så fort vi kom hem, tog jag ut Igor från bilen och gissa vem hoppade in. Dakota! Hon tyckte att nu var det hennes tur att åka iväg, att gå på äventyr. Men… det blev inte. Inte idag, sa jag till henne. Så in i huset gick vi.

Valparna fick springa och busa utanför valphagen, de har så mycket spring i tassarna nu… Men de orkar bara några minuter, sedan är det dags att sova igen. Igor, helt utmattad, låg på golvet och sov. Som om han inte fanns.

Ja, tiden går fort och valparna har redan blivit 5 veckor gamla!

Lilla valpen med den röda halsbandet har fått sitt namn. Hon kommer att heta Leja. Ett super fint namn för den fina valpen.

Vi har vägt dem igen och nu när vi kan skilja varje individ istället för att gissa oss fram vem är vem kommer här en lista på hur mycket dessa små väger:

Balu: 3540 gr

Leja: 3500 gr

Everest, vit hane korthårig: 3750 gr

Mörk tik: 3700 gr

Vit fluffig tik: 3100 gr

Vit korthårig tik: 3450 gr

Jag tycker att alla håller sin vikt, de har växt i jämt takt baserad på vikten de föddes. Skillnaden har alltid varit ca 400 gr från den minsta till den största.

Vi blir förvånade när vi märker att de fluffiga valparna väger mindre än de flesta korthåriga. De ser så mycket större ut…

Och här… kan man se hur valparna busar och leker utanför valphagen:

Några minuter senare… är de så trötta att man kan se hur de tittar på sängen och längtan till det. Så in i hagen igen och mamma Dakota myser med dem innan dessa små varelser somnar djup.

Det är så härligt att se hur mamma Dakota leker mjuk med lille Balu. Dakota med sina stora tänder och kraftig käke är försiktigt men lekfull med sin lilla valp.

Filmen var mycket längre och man kunde se hur Dakota följde efter Balu för att fortsätta leka, sedan gå hon tillbaka till sin säng och vänta in Balu. Men jag fick klippa bort en del i mitten annars fick det inte att ladda upp filmen 😉