Bellma

Nu har Bellma hunnit bli 2 år gammal – uppdaterad sida (2018-04-06)

Vår finaste och älskade Bellma firar 2 år idag ❤️

Vilken lång resa vi har hunnit göra tillsammans och på bara 2 år.

Bellma är den hund jag önskar ha när jag blir pensionär, när jag har allt tid att tillbringa med henne. För att Bellma är en hund som nöjer sig med allt i livet, bara hon får bara med sin matte. En genuin snäll hund mot djur och människor men som inte tvekar att försvara matte om det behövs. En hund som älskar frihet men som samtidigt inte lämnar sin matte ur sikte.

Trots att hennes uppfostran har varit tröttsam och ansträngande tycker jag nu att hon är den underbaraste hund vi har, på hennes sätt förstås.

Grattis på födelsedagen Bellma och alla hennes underbara syskon som finns långt ifrån henne, i Spanien och Frankrike.

Tidigare inlägg:

Bellma den bomullspälsade valpen

IMG_0072

Bellma är en modig stor valp tik från underbara föräldrar. Hon har en strak karaktär, hon är social och mysig. Älskar blir klappad och träffa hundar, även om det gör ingenting om andra hundar ignorerar henne. Hon är självsäker och envis men mycket smart!

IMG_0097

Med att hon har stark karaktär (dominant) och är envis är det viktigt att vi sätter gränser från början. Vi kan stå i konflikt en lång stund men jag vet att jag måste härda ut, att jag måste stå på mig och bestämt men snäll visa henne det jag vill hon ska göra eller gå istället för buset hon gärna vill göra. Det kan ta tid, som sagt. Jag pekar till exempel inåt huset och säger ”gå in”. Hon hänvisas att gå ut, jag vänder på henne så hon ser mot huset, hon backar med rumpan utåt. Igor passar på att gå ut också, låtsas att han inte förstår riktigt heller… mmm, tänker jag – hur ska det gå om inte ens Igor gör som jag säger – Då kommenderar jag Igor ”gå in” samt pekar med fingret inåt genom dörren. Han lyder och gå in. Bellma följer en bit honom men sedan kommer hon ihåg att hon inte ska lyda, hon stannar och försöker smita (jag vet av erfarenhet att hon är full medveten när hon gör ett bus och smiter från mig, glad som aldrig förut av att ha lyckats). Jag stoppar henne, använder mina ben som staket och rör mig samtidigt hon försöker hitta en lucka att ta sig ut altanen och springa ner för trapporna. Här gäller att vara envis, precis som hon är. Har jag börjat kampen om att hon ska in i huset får jag inte sluta med det… Igor står i hallen och tittar på oss, han kanske undrar också vem kommer att vinna kampen. Till slut, går hon in även om jag måste putta in sista delen av hennes rumpa och så stänger jag dörren. Yes! Jag vann! Envis som en liten gris är Bellma och helt orädd samt för mycket självsäker, vi kommer att ha en vandrare här snart, så det gäller att uppfostra henne bra.

IMG_0073

När vi hämtade Bellma beskrevs hon som Bellma den skrämmande. Hon var den mest dominanta av valpkullen, båda hos tikar och hanar. Hon var inte lika stark som en hanne men smart nog att fa ta i deras fram tassar för att få ner dem. Då vann hon. Det fanns bara en starkare hanne lika envis som hon. Han kallades ”lazo rojo”, vi fick inte fram vem av dem vann, bara att deras fajter tog mycket längre tid. Men jag tror att till slut vann han. Att Bellma har en stark karaktär har gjort att det var lätt att bytta miljö med henne:

Från att ha varit hela hennes liv i ett hus fram till 3 månaders ålder, till att plötsligt befinna sig i Mataró, en gråaktig stad med få parker och mycket värme (mitt i juli), fullt med folk, trafik och främmande hundar. För tur var träffade vi i början bara snälla hundar, sedan fick vi syn på någon otrevligt typ men då var Bellma tillräckligt modig för att bemöta dessa.

Nu förstår jag att ha valpar i lägenhet kan bli svårt när det gäller göra dem rumsrena. I en varm stad där dricka vatten och kissa är en konstant behov kan man inte ha valp i en 6e våning lägenhet. Men det var det jag hade och vi fick klara oss. Jag ställde inga krav på lillan bara att kissa på ett bestämt ställe samt att försöka kissa ute när vi var ute och framförallt all bajs skulle göras på gatan. Det lyckades vi ganska bra tack till fasta rutiner. Bellma vaknade mellan 6 till 7 på morgonen. Hon fick mat kl 7 och vi gick ut direkt (ibland hann vi inte med kiss men bajset gjordes garanterat ute). In i lägenheten blev det bus även om vi inte tillät det, tills att Bellma väckte tjejerna då blev hon nöjd, hon fick majsvälling kl 9 och sov nästan hela förmiddan. De flesta dagarna hann vi till stranden mellan 7:30 till 9 då var Bellma riktigt trött. Kl 13 fick hon lunch och så gick vi ut snabbt (det var för varmt), hon sov si och så eftersom då var det riktigt varm i lägenheten och vid 18-19 vaknade hon. Kl 19 fick hon middag och sedan gick vi ut på lång promenad till centrum, parker eller också till stranden igen. KL 21 blev det dags för dagens sista majsvällning innan läggdags kl 22. Och så blev våra dagar i Spanien, på detta sätt klarade vi av värmen och en valp i en lägenhet: med fasta rutiner, alltid samma oavsett var vi var, alltid samma tid.

Då och då lekte vi med henne med godis in i hennes transport bur, göra det roligt för att förbereda henne på den mest önskade men samtidigt mest skrämmande dagen. Dagen vi skulle flygga hem med henne.

Som de flesta valpar var Bellma stadens favorit. Alla blev förälskade i henne. Hon är trevlig och snäll mot alla, älskar blir klappad. Många gånger tänkte jag på om det var rätt av oss att riskera hennes liv när så många människor hade gärna velat ha henne. Men jag visste också att hon skulle bli lycklig i Sverige, att det var värd, för hennes skull. Vilket liv hade det varit i en grå, smutsig och tråkig stad där elaka människor kastar förgiftade köttbullar för att skada hundar (det var också en till sak att vakta, hela tiden övervakade jag det som Bellma luktade på, beredd att stoppa henne). Jo, jag trodde på en grön framtid för henne, med oss och tillsammans med Igor och Dakota.

I flygplatsen väntade vi tålmodiga tiden att lämna in henne. Bellma sov för det mesta medan vi väntade. Det var hennes tid att sova, på förmiddan. En timme innan flyget skulle åka lämnade vi henne hos speciellt bagage. Vi fick följa med till sista delen, sedan sprang vi till avgångssalen, rädda för att själva missa flyget och lämna Bellma ensam i Arlanda. In i flygplanen påminde jag flygvärdinna och kapten om Bellma. De försäkrade mig om att hon skulle ha det bra, jag fick det bekräftat av en lastare som glad sa till mig att ”ja valpen är med i flygplatsen” (oroligt för att hon skulle ha hamnat hos ett annat flygplan frågade jag det). Under resan fick jag lite rapportering om hur hon mådde, och att äntligen hade hon somnat efter den stökiga starten. När vi hämtade henne i Arlanda fick hon direkt vatten sedan visade vi hennes pass samt chip kontroll blev det hos tullen. Sedan rullade vi utåt där Marcus väntade på oss. Bellma fick springa lite, kissade och bajsade. Efter det åkte vi hem.

Det enda skada Bellma fick av flygresan var att hon har tappat sina huggövertänder. Hon måste på något sätt ha bitit i burens galler när flygplanen rykte till och så blev hon av med dem. Istället har hon två djupa håll. Eftersom det var hennes mjölktänder hoppas jag att de nya kommer ut snart och oskadade…

En gång hemma, blev Bellma den mest lyckligaste av alla valpar jag har sett. Hon fick leka med Dakota och följa Igor överallt. Efter 4-5 dagar av lite påminnelse om att man kissar ute samt fasta rutiner igen (vakna = gå ut och kissa, leka = gå ut och kissa, äta = gå ut och kissa) är Bellma rumsren.

Dag fem lärde hon sig att gå ut och in genom hundlucka. Det tog längre tid för Igor och Dakota att lära sig det men då hade de inga andra hundar som visade de hur man gör. Det känns lätt att ha en valp medan man har vuxna och väluppfostrade hundar som hjälper till.

Nu blev vi (Bellma och jag) lovade en plats på vår favorit hundinstruktör, Annika. Vi ska gå på valpkurs!

Visst visst, kan jag mycket om hundar nu. Men det är Bellma som ska lära sig samt en påminnelse är aldrig fel. Jag kan lära henne sitt (som hon redan kan), ögonkontakt (som hon redan kan), stanna kvar (utbildning påbörjat) och så vidare. Men för mig det viktigaste är att hon lär sig det på en plats där det är fullt av människor med sina hundar. Att hon lär sig att jobba med mig och ignorera vad ekipaget bredvid gör. Det är det som är oerhört viktigt för att då har man kontroll över henne bland folk och andra hundar.