Tomhet

Idag blev den dagen vi visste att det skulle komma men som vi inte längtade till.

Hästarna flyttade hem till sig, det började bli så dåligt med bete att en rymde ett par gånger, igår och idag, men som för tur stannade hon kvar bredvid sina hästvänner men på andra sidan stängseln. Det har också varit några kalla dagar så det kändes dags för att avsluta sommar/höst bete.

Stutarna har också lämnat oss. I morse tog jag en promenad med hundarna och träffade dessa trevliga djur. Som alltid, attraherade av hundar eller kanske för att de känner igen mig (det sista är det jag vill mest tro på) kom alla 14 djur fram till mig. Som om det vore ett måste eller som en gammal vana räknade jag dem: 1, 2, 3… 13. Mmm det saknas en, en gång till: 1, 2, 3… 13. Aj, aj, vart tog den 14e vägen? nu, en gång till igen: 1, 2, 3… 13 och… 14, där var du! Gömt bakom din kompis!

Jag tittade på samlingen, 14 stycken stutar tittade på mig. Då började jag prata med dessa djur, precis som jag har gjort tidigare och berättat för dem hur fina och snälla djur dem är. Sedan sa jag några tacksamma ord.  Jag tackade stutarna för att ha gett oss sällskap under de varma och ensamma sommardagar. För att alltid har funnits där och nyfikna ha kommit fram till oss så fort vi var ute på gården. Tur har vi haft att ha kunnat lära känna dessa underbara djur. Jag bad stutarna att fortsätta njuta av dagen och den naturen som är omkring dem så intensivt som möjligt. Sedan sa jag hej då och påminde jag dem vad fina djur dem är. Vände och fortsatt min väg utan att vända om.

På eftermiddag såg vi lastbilen för djurtransport köra iväg våra fina vänner. Grannens hage var tom och tyst… då insåg vi att vi skulle inte se våra vänner mer. Kanske kommer nya nästa år men aldrig blir samma djur som delade med oss upplevelsen av vår första sommar på gården.

Fina stutar