Idag är Igors födelsedag! 2 år gammal blir han! och med allt om valparna var vi nästan på väg att glömma bort det. Men för tur kom vi ihåg det och Igor fick en skön födelsedag.

På morgonen åkte jag med honom till djurkliniken, han skulle inte besöka det men jag behövde fixa ett dokument för valparna som vi fick fel version av. Eftersom vi var på väg lång bestämde jag att Igor och jag skulle gå på promenad, någonstans vi aldrig hade varit, en överraskning till honom. Igor älskar utforska nya stigar på nya platser och jag med så min present till honom blev en promenad han och jag  skulle göra på ett nytt ställe (tyvärr så kunde vi inte lämna valparna ensamma så det blev bara Igor och jag till slut).

Jag valde en Naturreservad skyld som jag har passera dagligen från och till jobbet under alla år här men som vi aldrig har besökt. Det blev en trevlig liten runda. Med många nya dofter och spännande miljö. Igor tyckte det var super roligt även om han hade velat fortsätta utforska den nya miljön längre och längre. Men till slut behövde vi åka hem och ge mat till sina valpar. Så är det när man har blivit pappa.

Efter det promenerade Igor med sina barn. De är så ivriga efter honom. Valparna ser Igor som någon de beundrar och följer oavsett vad.

Leja vill hinna ikapp sin pappa så fort det går.

Ixi, Tesla och bakom Leja med Igor.

Här ser man alla fyra valpar som fanns kvar idag. Närmast Everest, Ixi, Leja och Tesla. Alla följer tätt Igor.

På kvällen sjöng vi till honom familjens födelsedagssång ”per molts anys, Igor per molts anys, a la una, a les dues, a les tres, per molts anys super tres!” och gav vi honom sin födelsedags mat. Vi hade funderat länge på om vi skulle laga en pannkakstårta eller en korvtårta men till slut valde vi någonting bättre och mycket mer uppskattat. Vår skatt, min skatt, det jag tycker att det är godaste av all kött. Kaninvingar/ben från egna kaniner. Vi tinade 8 stycken idag och lagade 4. Så sparade jag 2 råa till kvällsmat. En för Igor och den andra för Dakota. Vi har aldrig gett det till hundarna eftersom det känns för lyxig men idag gjorde vi en undantag. Och gissa om Igor blev lycklig eller inte. Han tog sin köttbit och sprang ut i hundgården för att tugga på det ordentligt!

Igor börjar äta direkt efter att vi sjöng för honom. Tyvärr fick han äta i källaren, det går inte att ge mat till mamma Dakota och pappa Igor med de ivriga och alltid hungriga valpar där uppe. De skulle äta direkt sina föräldrars mat och Igor och Dakota istället för att säga ifrån de bara lämna sina barn göra precis som de vill.

Maten serverad, i väntan på ögonblicken at gå ner.

Igor springer ut och äter sin köttbit.