Valpa 4 veckor och 3 dagar

Nu är de små valparna lite mer än fyra underbara veckor! De fortsätter som förut, trevliga, bussig och underbara men de kräver nu mer, mer plats att springa på och mer uppmärksamhet.

Valparna har verkligen lärt sig sin matrutin. Nu vet de precis när det är dags att få de extra köttbitarna som kommer två gånger om dagen.

Det finns två tingade valpar, en liten mörk tik som nu har en rödhalsband kommer att hamna hos en underbar familj där hon kommer att få vara med på allt. En liten lurvig vit hane är också tingat, han har redan fått sitt namn och kommer att heta Balu. Den glada och trevliga valpen ska också hamna i ett trevlig hem där sin matte och husse kommer att älska honom oerhört mycket.

Här kommer några bilder av dessa små varelser:

IMG_8743
Mamma Dakota sover med en av sina små valpar

 

IMG_8776
Här sover en avslappnad valp medan syskonen busar omkring
IMG_8777
Lilla Balu sover skönt medan syskonen busar.
IMG_8781
En helt avslappnad Balu

IMG_8782 IMG_8783 IMG_8784 IMG_8793 IMG_8801 IMG_8803

Trevlig promenad på en isig sjö

Idag cyklade Lea  och jag med Igor till sjön. Jag längtade så mycket till det att jag var för ivrig för att tänka på någonting annat. Så när vi var på väg dit kom jag på att mina cykelbromsar var slut! Oh! Nej! Jag hade tänkt köpa några i Spanien men då hade jag ingen annan broms att jämföra den korrekta modellen med. Så där slutade mina tankar på att jag saknade nya bromsar, tills idag!

IMG_1047

När jag insåg att jag var handikappat när det gäller att bromsa i tid bad jag Lea att snälla snälla inte race:a med Igor. Det gjorde hon ändå i början, men sedan bön föll jag henne att om hon inte ville se sin mamma ramla eller sin kära hund påkört (av mig) skulle hon sluta provocera Igor och få honom i hög fart. Det hjälpte och vi cyklade säkrare men när jag ville bromsa, även om jag började i god tid och hjälpte bromsarna till med foten, stannade jag minst en-två meter ifrån Igor. Tur att draglinan är lite mer en två meters lång!

Det fanns is på några ställe och vi fick cykla försiktigt men det kändes riktigt trevligt! Förra helg fick jag åka spark med Igor, på ett riktigt halt vägunderlag och idag… cyklade vi som om våren var redan här!
IMG_1048

Vi stannade vid Aspnäs kyrka och Igor svalnade sig på en isig vattenpöl.

När vi väl kom fram till sjön såg vi en underbar tyst, vit och isig sjö. Mycket annorlunda än det vi såg sist, med stora vågor på grund av vinden och mycket fågel liv. Den här gången kändes som en evig stor sjö med magiska egenskaper för att göra en riktig avslappnad.

IMG_1052

Lea och Igor undersökte allt, konstiga mönster i isen hittade dem och några små bruna fiskar såg vi under isen, under sista lag av is, där vattnet forfarande levde.

IMG_1056

Den smarta Igor hittade ett ställe där isen var tunnare, han slog till med tassen och plötsligt fick han fram det efterlängtade kalla vattnet. Han drag och drag nöjd av sin handling.

IMG_1058 IMG_1064 IMG_1071

Efter att ha lekt lite på land cyklade vi nöjda hem.

IMG_1072

Första tugga mat!

Ett inlägg från i torsdags som vi inte hann att skriva innan 🙂 (2016-01-21)

I torsdags blev det dags för att börja smaka på någonting annat. Valparna har växt otroligt mycket och de får knapp plats för att dia när dem ligger i rad med var sin tutte. Snart blir det dags att ta en kölapp och väntar på sin tur.

Jag blandade köttfärs, den av de finaste sorten med mindre än 10 % fett, med en äggula från gården, från våra egna höns och ett par droppar olja. Det mossades och värmdes i handen. Dakota kände lukten och slickade ivrig runt mina händer medan jag värmde maten, i hopp av att få sluka i sig några små köttbitar som pressades ut mellan mina handflator.  När maten till valparna kändes tillräckligt varm var det dags att testa. Skulle valparna förstå vad det var? Skulle de börja äta? Eller skulle jag bli tvungen att stoppa in en matbit in i deras mun för att de skulle våga provsmaka det? Precis som jag hade läst att det kunde hända…

Men nej, mitt svar kom genast. Så fort som valparna fick fram doften av den väl luktande maten som serverades kom dem rusande till min hand och som pirayor som egentligen inte förstår varifrån kommer maten. De svalde matbit efter matbit utan att ens tänka på om det var OK att äta eller inte. Astrid hjälpte mig att ha koll på vilka valpar hade fått mat och vilka inte, svårt med små ivriga individer som desperada letar efter den väl doftande och smakande maten. Efter att ha försäkrad mig att alla valpar hade fått sin första dos mat gav jag Dakota det som blev över. Hon hade tittat på medan valparna fick sin portion, jag såg sin längtan efter att också få smaka men tålmodig väntade på sin tur.

Den natten sov valparna ännu djupare. Jag antar att någon gång under natten har Dakota gått in i valplådan för att dia sina småttingar men idag kan dessa små valpar inte ha varit lika hungriga som övriga nätter för att idag väckte dem inte mig. Natten kändes tyst och lugn, ingen valpig morrande och skall som kom ut från små individer som ropar efter sin mamma så fort de har vaknat ur deras små drömmar.

*** och igår lördag blev dessa småttingar avmaskade för första gången. Den största väger 2,4 kg, övriga mellan 2,3 till 2,1 kg och den minsta väger 1,8 kg. Men det är hon som vägde minst när hon föddes, så alla valpar har växt mycket enligt deras födelsevikter. ***

Spark dags

Äntligen har snön och kylan kommit för stanna! Förra lördag blev det premiär för första sparkdags, åktur med släde. Det var en underbar helg med mycket snö, is och en härlig sol.

Igor och jag åkte lång lång… fram till vår hundinstruktörs hem. Vi hälsade på hennes man och åkte/sprang tillbaka. För tu passerade en XC70 oss och då fick Igor fart! Vad vi åkte fort tills att bilen svängde in på en infart… sedan fortsatt vi hem med en lätt trav som var båda härlig och jobbig eftersom jag fick hjälpa till då och då.

Jag insåg också att mitt vänstra ben är verkligen dålig för att sparka och använde den högre för det mesta. Tills att jag insåg att jag skulle verkligen få smärtsamma träningsvärk just på det högra ben! Men då var det försent…

Dagen efter åkte hela familjen spark. Lea provade spark med Igor, sedan parade Lea Astrid och Astrid Lea medan jag, Igor och Dakota nöjt av det.

Solig_vinterdag

Dakota ville så gärna följa med idag, när hon såg att Igor hade fått på sig utrustningen skrek hon av smärta. Först trodde jag att jag hade på något sätt trampat på hennes tass men sedan insåg jag att hon skrek så fort hon insåg att hon inte skulle få följa med. Stackars Dakota, snart blir det. Inte för att hon inte kan lämna valparna, dessa småttingar skulle klara sig en stund utan henne men jag vill inte utsätta henne för överansträngning tills att hon är återställt helt. Och så får hon alltid vara lös när vi promenerar, så att hon kan springa fram och tillbaka och studsa bredvid oss. Detta för kompensation.

Idag försökte jag sparka så mycket som möjligt med mitt vänstra ben även om det gick så där… Det blev en fin dag till slut, men solen sågs inte till. Igor och jag åkte in till Gällarbo för att fortsätta upptäcka vägen eftersom den ilska och aggressiva hästen stoppade oss i somras. Ja, vid vägen in i en hästhage fanns det en ponny och en häst. Hästen blev rasande när han såg Igor, Dakota och mig på cykeln. Han lifts fram ben och pressade dem mot marken, som om han trodde att hundarna var där, precis under hans ben och han trampade hårt på dem. Brr, ganska läskigt. Och för att inte provocera ödet vände vi om och cyklade hem.

Åktur_snö

Idag var hästen och ponny där men i en hage lägre bort. Så Igor och jag inte blev störda bara iakttagna. Idag kändes super jobbig, jag tror att det var varmare än jag trodde och alla kläde gjorde mig varm och tung. Den förväntansfulla äventyret slutade i en återvändsgränd. Den efterlängtade vägen tog slut och vi fick vända. Igor ville gärna undersöka andra oupptäckta vägar men jag valde att åka hem. vi hade varit borta länge och jag ville inte utsätta Igors tassar för extrem snö och kall utevistelse.

Klicka här under för att se Igor i ”action” 🙂

Släd

Dakotas valpar har kommit

Dakotas fick sina valpar förrgår och det var på nära att det blev igår, sista dag på året!

Natt innan blev hon lite oroligt i mage och vi båda två hade en ganska dålig sömn. Dakota för att hon inte modde så bra och jag för att jag trodde att valparna var på väg  och låg mig bredvid henne och smek hennes mage under hela natten (nästan… eftersom jag somnade lite då och då). Men till slut blev det morgon och ingenting hände tills på kvällen när det blev dags! Så igår strax efter 20:00 kom första valpen. En vit liten tik, 20:45 kom valp nummer två, en vit lite större tik. 22:28 kom ut en vit valphane och  22:57 en svart tik. Sedan kom de sista valparna ut 23:31 en vit hane och 23:58 en svart tik. Igår vägde vi valparna och den större väger 638 gr, den minsta 488 gr (eller någonting sådant, jag har det antecknat i en block i rummet och minns inte siffrorna riktigt).

6 små, gulliga och friska valpar började låta och små skälla. Det blev en lång och sömnlös natt. När man tror att allt är bara jobbigt då vänder det sig och plötsligt alla valpar är ute, Dakota mår bra och det är redan dag. Promenad dags för Dakota, strecka på benen och kissa lite. Rengöring av valplåda med rena filtar, handdukar, lakan mm och Dakota ligger med sina valpar igen i en ren och skön säng!

IMG_4076

Igor fick hälsa på Dakota igår, han kände sig lite utanför familjen eftersom vi alla var med Dakota och Igor inte fick sova i sovrummet som vanligt. Han tittade in försiktig och vågade inte närma sig. När han försiktigt gjorde det för att jag gick fram till Dakota, visade Dakota alla sina tänder mot honom och Igor bara vände och gick därifrån. Det tog en dag innan Igor vågade gå in i rummer och det blev igår. Han längtade så mycket att sova på sin favorit plats att han super försiktigt smög sig in efter att ha funderat på det en lång stund. Han kom inte nära Dakota, bara tittade så allt gick bra.

Dakota har varit en super duper duktig mamma. Hon har förstod från första början det som hon behövde göra och jag beundrar hur duktigt hon var vid valpning. Jag var oroligt att någonting skulle gå snett för henne, att hon skulle få problem med någonting och hur vi skulle kunna hjälpa henne men för tur gick allt fint.

Nu är lilla Dakota en super snäll mamma som har 6 valpar omkring sig. De klagar och små skäller missnöjda på allt men då och då händer det också att alla 6 sover och då blir det tyst… en tystnad som känns obekant men som uppskattas som guld.

IMG_4077

 

Idag tog jag ut Dakota och Igor på morgon promenad och medan jag var ute la Lea rena handdukar och filtar i valplåda. När vi kom tillbaka, fick hundarna mat. Och när jag gick fram till valplådan såg jag att alla 6 små valpar sov på en ren handduk i sängen. Hur lyckades du med det? frågade jag Lea. Hon gjorde en liten fågelbo med en handduk, flyttade på valparna, la rena tyg och flyttade valparna tillbaka. Alla sov. Så underbar och Dakota var så avslappnad att hon först, innan att lägga sig igen med valparna, ville ha lite egen tid, känna igen hur det är att hoppa på vårt säng och ligga där en stund, bredvid Astrid som fortfarande sov. Jag tror att Dakota var själv rädd att väcka dessa små änglar som sov så djupt. Och precis som vi alla trodde… hon väckte dem så fort hon klöv in i sängen… och så började det lilla morrande av missnöjda valpar igen tills att alla hittade sin favorit plats på Dakotas mage, svans och ben.

Trevlig vintertur med Igor

Vinterdagarna är härliga när solen är framme och det värmer en men dagarna kan också vara grym kalla. Jag har cyklat ut många gånger med Igor utan ens titta på hur kallt det är och jag har verkligen ångrat det. Den kalla vinden mot fingrar och tårna förlåter inte dåliga vantar och opassande skor.

IMG_4064

Så nu efter att ha lidit en del cyklar jag ut med riktiga skidkläder, sedan blir jag lite för varm men det är bättre så än att få frusna tår och fingrar. Igor verkar däremot inte lida av det, han istället njuter av kylan och den kalla luften.

 

IMG_4068