Dakotas fick sina valpar förrgår och det var på nära att det blev igår, sista dag på året!

Natt innan blev hon lite oroligt i mage och vi båda två hade en ganska dålig sömn. Dakota för att hon inte modde så bra och jag för att jag trodde att valparna var på väg  och låg mig bredvid henne och smek hennes mage under hela natten (nästan… eftersom jag somnade lite då och då). Men till slut blev det morgon och ingenting hände tills på kvällen när det blev dags! Så igår strax efter 20:00 kom första valpen. En vit liten tik, 20:45 kom valp nummer två, en vit lite större tik. 22:28 kom ut en vit valphane och  22:57 en svart tik. Sedan kom de sista valparna ut 23:31 en vit hane och 23:58 en svart tik. Igår vägde vi valparna och den större väger 638 gr, den minsta 488 gr (eller någonting sådant, jag har det antecknat i en block i rummet och minns inte siffrorna riktigt).

6 små, gulliga och friska valpar började låta och små skälla. Det blev en lång och sömnlös natt. När man tror att allt är bara jobbigt då vänder det sig och plötsligt alla valpar är ute, Dakota mår bra och det är redan dag. Promenad dags för Dakota, strecka på benen och kissa lite. Rengöring av valplåda med rena filtar, handdukar, lakan mm och Dakota ligger med sina valpar igen i en ren och skön säng!

Igor fick hälsa på Dakota igår, han kände sig lite utanför familjen eftersom vi alla var med Dakota och Igor inte fick sova i sovrummet som vanligt. Han tittade in försiktig och vågade inte närma sig. När han försiktigt gjorde det för att jag gick fram till Dakota, visade Dakota alla sina tänder mot honom och Igor bara vände och gick därifrån. Det tog en dag innan Igor vågade gå in i rummer och det blev igår. Han längtade så mycket att sova på sin favorit plats att han super försiktigt smög sig in efter att ha funderat på det en lång stund. Han kom inte nära Dakota, bara tittade så allt gick bra.

Dakota har varit en super duper duktig mamma. Hon har förstod från första början det som hon behövde göra och jag beundrar hur duktigt hon var vid valpning. Jag var oroligt att någonting skulle gå snett för henne, att hon skulle få problem med någonting och hur vi skulle kunna hjälpa henne men för tur gick allt fint.

Nu är lilla Dakota en super snäll mamma som har 6 valpar omkring sig. De klagar och små skäller missnöjda på allt men då och då händer det också att alla 6 sover och då blir det tyst… en tystnad som känns obekant men som uppskattas som guld.

Idag tog jag ut Dakota och Igor på morgon promenad och medan jag var ute la Lea rena handdukar och filtar i valplåda. När vi kom tillbaka, fick hundarna mat. Och när jag gick fram till valplådan såg jag att alla 6 små valpar sov på en ren handduk i sängen. Hur lyckades du med det? frågade jag Lea. Hon gjorde en liten fågelbo med en handduk, flyttade på valparna, la rena tyg och flyttade valparna tillbaka. Alla sov. Så underbar och Dakota var så avslappnad att hon först, innan att lägga sig igen med valparna, ville ha lite egen tid, känna igen hur det är att hoppa på vårt säng och ligga där en stund, bredvid Astrid som fortfarande sov. Jag tror att Dakota var själv rädd att väcka dessa små änglar som sov så djupt. Och precis som vi alla trodde… hon väckte dem så fort hon klöv in i sängen… och så började det lilla morrande av missnöjda valpar igen tills att alla hittade sin favorit plats på Dakotas mage, svans och ben.