Äntligen har snön och kylan kommit för stanna! Förra lördag blev det premiär för första sparkdags, åktur med släde. Det var en underbar helg med mycket snö, is och en härlig sol.
Igor och jag åkte lång lång… fram till vår hundinstruktörs hem. Vi hälsade på hennes man och åkte/sprang tillbaka. För tu passerade en XC70 oss och då fick Igor fart! Vad vi åkte fort tills att bilen svängde in på en infart… sedan fortsatt vi hem med en lätt trav som var båda härlig och jobbig eftersom jag fick hjälpa till då och då.
Jag insåg också att mitt vänstra ben är verkligen dålig för att sparka och använde den högre för det mesta. Tills att jag insåg att jag skulle verkligen få smärtsamma träningsvärk just på det högra ben! Men då var det försent…
Dagen efter åkte hela familjen spark. Lea provade spark med Igor, sedan parade Lea Astrid och Astrid Lea medan jag, Igor och Dakota nöjt av det.
Dakota ville så gärna följa med idag, när hon såg att Igor hade fått på sig utrustningen skrek hon av smärta. Först trodde jag att jag hade på något sätt trampat på hennes tass men sedan insåg jag att hon skrek så fort hon insåg att hon inte skulle få följa med. Stackars Dakota, snart blir det. Inte för att hon inte kan lämna valparna, dessa småttingar skulle klara sig en stund utan henne men jag vill inte utsätta henne för överansträngning tills att hon är återställt helt. Och så får hon alltid vara lös när vi promenerar, så att hon kan springa fram och tillbaka och studsa bredvid oss. Detta för kompensation.
Idag försökte jag sparka så mycket som möjligt med mitt vänstra ben även om det gick så där… Det blev en fin dag till slut, men solen sågs inte till. Igor och jag åkte in till Gällarbo för att fortsätta upptäcka vägen eftersom den ilska och aggressiva hästen stoppade oss i somras. Ja, vid vägen in i en hästhage fanns det en ponny och en häst. Hästen blev rasande när han såg Igor, Dakota och mig på cykeln. Han lifts fram ben och pressade dem mot marken, som om han trodde att hundarna var där, precis under hans ben och han trampade hårt på dem. Brr, ganska läskigt. Och för att inte provocera ödet vände vi om och cyklade hem.
Idag var hästen och ponny där men i en hage lägre bort. Så Igor och jag inte blev störda bara iakttagna. Idag kändes super jobbig, jag tror att det var varmare än jag trodde och alla kläde gjorde mig varm och tung. Den förväntansfulla äventyret slutade i en återvändsgränd. Den efterlängtade vägen tog slut och vi fick vända. Igor ville gärna undersöka andra oupptäckta vägar men jag valde att åka hem. vi hade varit borta länge och jag ville inte utsätta Igors tassar för extrem snö och kall utevistelse.
Klicka här under för att se Igor i ”action” 🙂