En bild av Äppel och Apple har jag velat visa och  nu kommer en alldeles nytagen bild på dessa två små men stora kycklingar. Våra först kläckta kycklingar som är tama och nyfikna på allt.

När vi går genom bilderna från de första inlägg om dessa två små varelser tänker vi om det är möjligt att dessa två gula små kycklingar kan ha blivit så stora på bara två månader! Ja, Äppel och Apple firar idag sina två månader med oss. En del av våra liv har dessa två fåglar blivit och mycket glädje och kärlek tillägger dem i vår vardag. För att varje liten eller stor utveckling dessa små djur gör känns mycket spännande att se och studera och flera minuter kan vi ägna i att titta på dem. Och de ägnar också en del av sin tid att vara med oss. Nyfikna på allt vi har, allt vi gör.

Jag kan inte tänka mig en dag utan att hälsa på mina älskade stora kycklingar och se hur de har haft det under dagen.

När det händer någonting oväntat men det upprepas dag efter dag blir det en del av ens vardag, en del av ens liv. Men det blir en saknad, en tomhet känns också när det försvinner. Och ibland försvinner det lika fort som det har uppstått.

Ja, en fasan lärde vi känna. Han blev en del av vara liv. Varje morgon på väg till skola eller på väg från skola till jobbet samt från jobbet hem väntade fasanen på oss. Mitt i korsningen in till våra väg bestämde han sig för att vakta. Oroligt blev han när bilarna körde för nära hans revy.  Och ett par gånger fick jag bromsa för att inte köra på honom och på med blinkers för att förvarna övriga bilister så vår lilla vän fasan inte skulle råka illa ut på grund av dessa hänsynslösa bilar som körde genom hans revy.

Han var en riktigt fin fasan, modig eller kanske för dum för att ha valt en så farlig plats att vara. Men det glädjade oss att se honom varje morgon och kväll även om strax innan korsningen oroligheten och hemska tankar om att se honom påkörd kom fram varje gång. Sedan den glädjande känsla igen, han är kvar.

Men så försvann han en dag och aldrig mer har vi sett honom. Inget spår om att han har blivit påkört eller uppätit finns. Så vi får hoppas och drömma om att han hittade till slut sin älskarinna och till en säkrare plats båda två flyttade.

Tiden går så fort att jag har tappat räkningar och vet inte längre hur gammal lilla Igor är. Men han har växt otrolig mycket och nu står hans stora små öron rak upp även om ibland hänger en då och då. Igor springer nu med isär bakben, han springer inte längre som en liten kanin med båda bakben samtidigt. Myssan har börjat lära Igor att hon skall respekteras och nu tycker Igor att hon är ett häftigt litet djur som han inte kan skrämma eller jaga bort. Nej, Myssan springer inte längre ifrån Igor, hon stannar och väntar på att han kommer, så fort är Igor framme till henne så stannar han och luktar mycket försiktigt, närmare henne vill han men vet inte riktigt om lilla Myssan kommer att tillåta det eller om han kommer att få en till läxa. Så avvaktar han nyfiken och tålmodig att Myssan går sin väg.

De stora kycklingar växte också jätte mycket under natten. Vi blev överraskade att se dem så stora idag! Stor näve, stora fötter, långa vingar och kam. Äppel som är ganska vit i fjädrar börjar få en fin rödaktig färg i sina fjädrar på halsen och lilla Apple blir brunare och brunare men båda två har samma ögonfärg: mycket fina honungsfärgade ögon som tittar på allt och undersöker noggrann alla mina kläder, eller så putsar de mig så att jag ska vara fin. För att nu har dessa stora kycklingar kraft i deras näve och kan om de vill nypas även om de är mycket snälla och gör inte det allt för ofta.

Våra fyra små kycklingar är nu två veckor gamla… eller vänta nu. De måste vara tre veckor gamla… mmhh jag måste kolla det i almanackan… De är i alla fall mycket större och börjar bli kaxiga. Ut bland de stora höns vill dem då och då och in till de små kycklingar vill våra två stora kycklingar också då och då. De känner kanske igen det där rummet som en gång i tiden var deras hem och trygghet men som nu vill dem bara besöka och inte als stannar kvar i.

Jag misstänker att tre av de fyra små kycklingar är tuppar och den fjarde är tveksam. Aj, vad skall vi göra med så många tuppar… oh oh. Jag hoppas på att jag har fel men jag är ganska säkert på att de är tuppar eftersom pappan är en tupp med dubbelkam och två av dessa små kycklingar har en riktigt bred förbered utrymme för en dubbelkam, den tredje har en enkel kam men den är mycket stor och han verkar tuppa sig. Så nu har vi bara en chans att vi får en till höna eller så blir han också en tupp… ach, de får blir det som de blir vi kommer att tycka om dessa små kycklingar ändå.

I helgen hälsade vi på Igors nya lilla syster. En liten schäfervalp med mörka färger. Hon blir schäfertecknad tror vi.  Det är svårt att se när valparna är så små men efter Nationaldagen kommer vi att hämta henne och hoppas att hon blir lika snäll men mindre vild än lilla Igor.

Vilken körglädje det blir med vårens ljusa dagar och trevliga landsvägar. Inte alltid skall vi åka motorvägen, ibland unnar vi oss en trevligare resa på landsvägar där vi njuter av landskap och dessa underbara kurvor. Bilen får också sin glädje. Inte alltid skall man köra på eco-läget, ibland förtjänar bilen en sport-läge körning. Och vilken njutning det blir! Bilen kör iväg som en glad häst som får lossa tyglar och allt frihet att galoppera. Kurvorna tas bekväma och flera önskas. Samtidigt ser man skogen och åkrar på båda sidor av vägen. Och många fina gårdar och hus som med tålamod vaktar över alla som åker förbi och med tystnad tackar dessa resenärer för att göra vägarna så levande.

Men plötsligt är man redan hemma och då önskar man att vägen hade varit lite längre…

Åka genom Route 66 har jag alltid velat göra men nu när jag har upptäkt Sveriges landsvägar behöver jag inte längta längre till ett så avlägsen plats. Vi har våra underbara landsvägar där varje liten del av vägen är unik och landskapet fantastiskt!

Vilken underbar by vi bor i! Fullt med trevliga människor och spännande händelser.

Idag var vi på samfällighets möte där vi träffade och lärde känna många trevliga människor. Grannar från granngårdar som tillsammans med oss ska vi sköta och underhålla en riktig gammal gård med mycket historia och otroliga berättelser. Aspnäs, en gård som en gång i tiden hade över 7 tusen hektar!

Gäster från sjöns vattenråd och länsstyrelsen för naturvård var också där. Mycket intressanta punkter tog de upp och mycket vill vi hjälpa till för att bevara sjön och den otroliga minnesfulla gården.

Några grannar vi träffade är uppvuxna i område men andra är inflyttade för några år sedan. Så trevligt det är att lyssna på gamla berättelser om det som har hänt i byn samt berättelserna från de ny inflyttade grannar om resan till byn, deras motiv, illusioner och drömmar, precis som vi.

En lång Valborgshelg har vi haft framför oss. En helg full med förväntningar men med några besvikelser. En resa till Skellefteå hade jag velat ha. Några träningskamrater från Sverige och Spanien skulle tävla i Sveriges andra Hapkido tävling så jag ville gärna vara där och heja på men så blev det inte till slut. Mycket stod i vägen och vädret var en av några faktorer. När det gäller Valborgs firande så en fler meters höga majbrasa kunde vi ha byggt. Ja, så många torra grenar och träplankor har vi att bränna. Men så hann vi inte samlar in allt och så vågade vi inte tända eld på en så stor majbrasa heller. Vi trodde att värmen var redan här och att sommaren redan hade påbörjats på riktigt så hur kunde vi elda med en sådan värme och torr gräs? Ja, ja, det som vi inte visste är att vädret är smart och mycket snö, regn och hagel var planerad till helgen.

Så kalla dagar med oväder fick vi i den långa och väl längtade helgen men några fina stunder blev det också. En sen eftermiddag gick vi ut på promenad. Brr, kändes det. Det blåste och så började plötsligt regna kraftigt. Nä, du ser inte pigg ut Marcus, fryser du? Ja, svarade han och in i huset gick han. Astrid och jag stannade kvar med lilla Igor. Astrid tyckte att det var roligt det med regn och baklänges för att undvika regnet i ansiktet fortsatt vi på promenaden. Vädret överraskade oss med en vind- och regn-stila stund och hälsade oss med en fin och varm eftermiddagssol. Vi hade inte föreställt oss att det skulle kunna bli så här fint. Och en ännu längre promenad än det vi hade tänkt oss tog vi, för att en sådan fin eftermiddag kan man inte missa. In i skogen och hela hage runt. Igor var tätt i hällarna, han ville inte råka gå vilse i den okända marken men så sprang han mer och mer ifrån oss så fort han kände igen sig. Mot huset. Rolig det var att se hans reaktion, att märka att han kände sig tryggare och tryggare i den miljö han var. Tillräcklig trygg som för att lämna oss där, mitt i hagen. Men koll på oss hade han ändå och så skön det kändes att han inte övergav oss hel.

Nu är min oro för potatisarna stor. Hoppas att de klarar sig efter dessa minus grader vi fick men man vet inte om det blir några potatisar eller ej. Vi får se hur det blir…

Vattenbufflarnas utsläpp 

Min kära svägerska informerade oss att en annan gård från samma område annonserade utsläpp av deras vattenbufflar så dit för att titta skulle vi. Vi hann inte riktigt i tid men så såg vi dessa glada bufflar springa på hagen och busa ändå. Resten av familjen var också där och det kändes riktigt trevlig. Det fanns otrolig mycket folk men ändå hade vi vår familjeträff och pratade med varandra. Igor fick också träffa alla dessa människor med sina snälla hundar. Han tyckte att det var mycket folk men det gick bra ändå.

Tiden har gått fort för våra fyra små kycklingar. Bara en vecka gamla och har de nu flyttat till hönshuset. De var livrädda i början. Längst ner i hörnan var de, alla fyra. Jag  fick kämpa emot mina hönsmamma känslor, jag ville få dem tillbaka i huset igen. Inte skulle mina små fyra kycklingar får vara så rädda. Men Marcus tyckte att dessa små kycklingar hade det bra i hönshuset och att jag skulle ge dem lite mer tid bara…

Äppel och Appel, våra först kläckta kycklingar bor nu fria med de stora höns. Jag hade velat ha dem kvar i sitt eget rum i hönshuset ett par veckor till men Appel blev lite tokig och ville inte bli instängt. Han är nu 6 veckor gammal men han känner sig stor. Vill flyga upp till rede med övriga höns men han kan inte än… han försöker klättra upp för stegen mot rede men det går inte hela vägen upp. Han är fortfarande en liten kyckling även om han vill gärna vara stor. Hönsens verkar respektera  mina två stora kycklingar även om de är fortfarande rädda för dessa stora varelser. Men båda kycklingar beundrar våra höns och tupp och ut till livet i trädgården till slut följer kycklingarna dem. Det tog lite tid… först hoppade kycklingarna ut från hönshuset men så sprang dem in igen och så höll de på en hel förmiddag. Till slut kändes de trygga och följde hönsens ut mot buskarna. Och så blev det så… nu vill dessa två stora kycklingar inte längre känna sig som små kycklingar. Stora de är och stora vill de fortsätta bli!

Därför fick de små fyra kycklingar plats in i hönshusets. De tog de två stora kycklingarnas hem för att de vill inte vara där längre och nu har dessa fyra kycklingar mycket plats att springa och picka i. Och för tur känner de sig trygga nu och springer överallt. Lite rädda blir de fortfarande när hönsens låter högt men så kommer dem att vänja sig snart.

Men alla dessa kycklingar är fortfarande små även om stora tycker de att dem är. Som vilda små fåglar springer fram till mig. Först mina två stora kycklingar, ägg vill dem fortfarande få. Sedan alla dessa fyra små varelser, vilda dem blir när de ser mig och ägg vill dem också ha. Mina små kycklingar…

Lilla Igor är inte blyg längre, nu känner han sig stor och kaxig. Hönsens springer iväg när han närmar sig och samma sak gör lilla Myssan. Mmm vad stor jag är, tänker Igor. Han är snäll men han vill gärna springa efter hönorna och tuppen. De låter konstigt och vild springer mot alla möjliga håll. Myssan däremot hon har varit arg på mig och så får hon god mat och mjölk! Mmm henne vill jag springa efter och jagar henne bort även om hon är också rolig och kan bli min vän. Och så tänker säkert Igor, för att han tror att han är gårdens kung.

En stor hund tror Igor att han är men då ser jag honom klia sig och plötsligt rulla ner baklänges nedförsbacken. Och så liten han egentligen är tänker jag. Igor vill göra så mycket men han är fortfarande en liten valp som snubblar på stenar och fastnar i torr gräs.

Igor är snäll mot de två stora kycklingar. De är inte rädda för honom även om han kommer in i hönshuset. Han är med mig så inget farligt djur kan han vara, tycker mina två stora kycklings som nu litar dem på mig. Klappa och klia Äppel får jag göra och så underbar det känns. Båda två är så nyfikna att de picka på mig, på mina byxor, skor och händer när jag sitter ner.

Igor är också snäll mot de fyra nya små kycklingar. Han tittar på dem  neråt mot lådan och ser hur dessa små varelser pickar omkring. Han drömmer att han leker och tar dem, Igor fångar en liten kyckling i luften, sedan en till och en till. Han fångar de en i taget i luften, som om han kunde räkna, en två tre fyra! Nu har han fångar alla! Sedan blir det tyst, kycklingarna sover… men Igor vill ha sällskap, de får inte sova tänker han, vov vov vov säger Igor och springer runt lådan. Aj stackars små kycklingar! tyst lilla Igor, de sover och du får inte skrämma dem! Den roliga lilla Igor… glad och ivrig som det han är, en liten underbar valp.

Vilken Påsk vi fick i år! Fullt med överraskningar och fina dagar!

I fredags fick vi ett trevligt samtal om att vi fick hämta lilla Igor och in i bilen hamnade vi på en gång. Bättre fredag än måndag tänkte vi, nu när det finns en lång helg på gång.

Igor längtade hem i början och det tog tid men sedan blev han vann att vara med oss och njuter han nu av sitt nya hem och snäll familj. Barnen har offrat en del för att få Igor nöjd, gnagde händer och fötter, stulna leksaker och saknade strumpor. Mycket har hänt i barnens trygga och lugna närvaro men de är glada och nöjda ändå. De offrar det som behövs för lilla Igor för att han är den som får oss att gå ut med mer glädje än någonsin. Lilla Igor är busig och lekfull men han är samtidigt lugn och trygg. Igor springer och busar, jagar hönsens när dem kommer nära eller sitter och tittar på kycklingarna utan att våga riktigt att gå inte tills hönshuset. Men Igor kommer till en när man sitter ner och ställer han sig vid fötterna för att somna en lång stund eller för att vila bara. Han kan ligga där en lång stund och titta sig omkring. Utan att behöva göra någonting annat. Lugn och avslapnad. Så är lilla Igor.

Lördagen blev en lycklig dag. Där familjen mötes igen och Påsken firades. Barnen gick sig ut för att hitta sina påskägg och lyckligtvis alla hittade sina, så med glädje blev en godisbytardag där alla fick till slut sina favoriter.

Efter maten flög vi drake, så roligt det blev. Även om själv inte höll en drake var det så roligt att se barnen och vuxna flyga dessa enorma konstgjorda-fåglar eller fjärilar. Det såg inte lätt ut att hålla i dessa drakar när vinden blåste som mest men till slut det roliga tog så småningom slut och vinden lämnade oss med våra drakar på marken…

Det blev mycket nöje och njutning den helgen men till slut lite jobb fick vi också i. Och potatislandet blev äntligen klart. Vi grävde en gång till och förberedde för dessa små potatisar som skull i. Och så fick vi mycket hjälp av lilla Igor som visade oss sina stora kunskaper i hur man gräver håll. Smutsig men så duktig och nöjd han blev efter allt han fick gräva. Och så rolig vi hade när vi tittade på den där lilla valpen som grävde grävde och grävde allt han kunde…

Så nu har vi planterat  alla potatisar som fick plats i vårt potatisland så får vi ser vad det blir…

Och för att avsluta helgen med en till överraskning så kläcktes våra nya kycklingar. Fyra stycke fick vi. Tre små och en lite större. Denna gång fick vi hjälpa alla att kläckas för att det blev för torrt i luften och dessa små kycklingar kämpade länge men lyckades inte gå ut själva. Läskig kändes igen, det är inte roligt hjälpa små kycklingar att kläckas. Jag är så rädd att skada dem… Men med Marcus suport gick till slut super bra och våra små kycklingar pickar nu runt i sin lilla låda. Ganska mycket orolig var jag idag. Några timmar igår och några minuter på morgonen hade vi på oss för att visa dessa små kycklingar hur man dricker och hur man äter. Men de verkade inte lika vakna som våra förstfödda kycklingar och efter en hel arbetsdag själva hemma undrade jag om de skulle klara det eller inte. Men ja, alla verkar må bra och ser pigga ut. Så våra små kycklingar klarar det själva. Så skönt det känns nu. Det är som en rutin… Marcus gjorde iordning lådan till kycklingar och jag gjorde rent kläckningsmaskinen. Det kändes någonting naturligt.

Våra förstfödda kycklingar är nu så stora att när vi släpper ut hönsens släpper vi dessa kycklingar samtidigt så de får vara med stora hönsens mer och mer tid för varje gång. Och äntligen har vi hängt upp mat- och vattenbehållare en bit i från golvet och nu behålls det mycket renare en längre tid. Eftersom våra stora nu kycklingar tycker så mycket om att busa och flyga runt att de stökar till på en gång. Och så blir det snart… om ett par veckor får dessa små men redan stora kycklingar lov att flytta till stora hönshuset och jag tror att de längtar redan nu att få vara med de stora höns.