En jätterolig traktorracing har vi idag sett hos grannarna! Det är fest i vår by nu och en sådan tävling arrangeras varje år.

Vi åkte dit allihopa med sexhjulingen. Marcus körde, barnen, jag och valparna på flaket.

Där såg vi en spännande tävling där förarna skulle köra traktor med balvagn. Banan skulle utföras genom att köra zig-zag framåt och undvika de tunnar som hade ställs på vägen och därefter samma bana men baklänges. Och var duktiga var alla förare, hur kan man backa men en traktor och balvagn och köra i zig-zapg i hög hastighet? Uau, tänkte jag när jag tittade på dem.

Och hundarna… vilken bra socialträning. Så mycket ljud, så många människor… några blev förälskade i Dakota, andra i Igor. Men valparna låg bredvid oss och tog det lugn, i stunder till och med sov dem. Så skönt det känns när våra hundar kan slappna av bland folk och andra hundar. Och en del är tack vare Igor som är som sin pappa och förmedla samma känsla till Dakota som slappna av lika mycket som han gör. Så stolt kände jag mig bland folk och mina två valpar som trivdes så bra i traktorracing.

Ingen bild tog vi för att ingen kamera eller mobil följde med oss. Vi njöt av tävlingen, människorna som kom fram till oss för att prata om hundarna eller någonting annat, min favorit musik Country, vädret som plötsligt blev det varmt och skönt och framför allt njöt vi av att känna oss hemma, vara hela familjen tillsammans och vara en del av det som arrangeras i vår by.

Ja, den här var en väldig händelserik fin helg!

I lördags gick vi till Igors sista valpkurs innan sommar och direkt efter till en liten gård där det hade arrangerats en hönsbytardag med mera. Därför dit skulle vi! Hundarna fick stanna i bilen, Igor var så trött att han ville bara sova.

Det var en trevlig liten marknad och vi fick träffa många snälla och trevliga människor och djur. Ja! Djur också! Och hem med några av dem åkte vi.

Två kaniner köpte vi av rasen New Zeland. De är födda i mars och om några veckor kan vi börja para dem. Kanin hane hämtar vi om några dagar. De är verkligen fina, snälla, stora kanelbruna kaniner. De är matkaniner och självklar att dessa vi köpte kommer vi inte att äta upp men deras avkommor, ja. Barnen har redan döpt dem till Kanel och Socker. Och in i en häst box fick dem vara för tillfällig. Kaninerna tycker att det är för stor, de var vana att leva i en bur. Men nu la vi en låda där så att dessa smådjur kan krypa in och känna sig trygga. Marcus ska bygga en kaninbur som kan flyttas runt då kommer kaninerna att kunna äta färskt mat under somnar och vara i hästboxen under vintern. Men en ute gård till dem från och till hästboxen har vi också tänkt att bygga.

Sedan blev det tre stycken ankor! Och fråga inte mig hur det gick till för att det undrar jag fortfarande med. Men tre gulliga ankor följde till slut hem. Det är två blandraser och en renrasig gul anka. Hanen har en tofs på huvud. De är mycket roliga att titta på och första gång de upptäckte en skål med vatten… vad de njöt och lekte med vattnet! Tills att det inte tog slut slutade dem inte leka, plaska och göra bubblor i vattnet. Till dessa tre små och gulliga varelser med  platta anknäve ska vi bygga en liten damm och egen liten gård.

Till slut köpte vi kalkoner. Ja! Kalkoner följde också med hem! De blev en beställning av Marcus som ville ha alla kalkoner som fanns! 12 stycken men pengarna räckte inte till och vi fick köpa bara 5 stycken. Lite besviken blev Marcus på att vi hade gjort av med pengarna med ankor och kaniner och det fanns bara kvar till fem små kalkoner. Man jag tycker att det räcker för nu. De är en månad gamla och just nu finns dessa små djur in i gästrummet, in i den lådan vi brukade använda för våra nykläckta kycklingar och med värmelampan på, de vill verkligen ha mycket värme.

Om någon hade tittat in i bilen… vi var två vuxna, två barn, två hundar, två kaniner, tre ankor och 5 kalkoner in i samma bil! Aldrig tidigare har vi haft så många djur in i bilen.