Äntligen är lilla Dakota hos oss. I söndags kom hon hem och mycket nytt fick hon se. Hon verkar lugn och kunna slappna av. Mycket lugnare och tryggare än Igor var i hennes ålder.

En och en halv månad finns mellan dessa två valpar men Igor ser enorm ut bredvid lilla Dakota. En kaxig liten valp som låter inte sig skrämmas för den stora Igor. Tur att Igor är snäll och till och med ignorerar han ibland henne. Ett bra täcken tycker vi, det blir lättare att kunna ha dem tillsammans.

Dakota är van med katter och bryr sig inte om Myssan, hon tittar och luktar försiktigt. Däremot är hon vass mot höns och kycklingar. Tur var att vi la staket runt hönshuset och nät ovanpå för att undvika fler oväntade och tragiska höns/tuppar försvinnande. Så nu kan Dakota titta på hönsens men inte springa efter dem. Och hon är väldigt intresserad av dem… jag tror att hon ser mat.

Igor är snäll och skulle inte bita dem men Dakota har andra instinkter och ser dessa små djur som en delikatess.

De tre kycklingar som vi hade hemma har idag flyttat till hönshuset. Mycket oväsen blev och dessa kycklingar ville inte sluta låta med sin pi pi pi pi, var är vi? Äpple och Apple tittade på dem som ett par som är på bio och tittar intresserade på det de ser. Mycket nyfikna var dessa två stora kycklingar. Och våra fyra mellan kycklingar lever nu sitt liv tillsammans med övriga. Äntligen är dessa kycklingar accepterade för de stora.

Vi hade tänkt ha våra tre sista kycklingar kvar i huset några dagar till men nu började dem flyga ut från lådan och Marcus och Astrid fick stoppa Dakota ett par gånger och en av de gångerna fick dem tar nästan ut en kyckling ur munnen från lilla valpen. Lilla Dakota reagerar snabbt när hon vill. Så för allas bästa flyttade vi dessa äventyrliga kycklingar till det stora hönshuset även om just är dem i sitt lagom stort rum i hönshuset. Så om ca 4 veckor till kommer vi att kunna släppa ut dem med övriga höns.

Och snart kommer en bild på lilla Dakota… det lovar jag.