Potatislandet har nu rensats för andra gång. Första gången blev en blandning av ”vad fint det kommer att blir” och ”oh nej det tar aldrig slut”. Tur att den dagen fick jag en otroligt bra lust att rensa dessa små plantor och med glädje började jag mitt arbete. Ogräset var lika stor som potatisplantorna, så mycket hade det växt! Så mycket jobb om att försöka dra ut ogräs och inte röra potatisplantorna blev. Lill tjejen kom för att hjälpa till och en tävling om vem som drar mest ogräs med rötter och allt blev! Astrid blev en riktig ogräs rensare.
Andra rensning blev mycket lättare, potatisplantorna hann blir stora och ogräs liten så lätt som en plätt blev den här gången. Även om det kändes också oändligt, men vad fint det blir när allt är rensat och det är bara potatisplantorna som sticker ut. Marcus hjälpte till med att lägga jord och kupa dem men eftersom vi har bara en spade så avlutades hela jobbet över mig. Men med glädje gjorde jag det! Alla plantor fick jord på och sedan kupade jag dem. Och hoppas på att jag kupade dem rätt men så fel kan det inte gå. De verkar ha överlevt händelsen i alla fall.
Och så när alla var fina upptäckte vi, tack vare traktorn, den fina jorden vi har och jag kunde inte stå emot att inte lägga på den mörka och rika jorden på våra potatisplantorna så en omgång av jord och att kupa dem igen blev!
Nu ser dessa plantor jätte finna ut! Som Marcus säger ”det ser i alla fall bra ut” men vi vet inte än om några potatisar kommer vi att få. Plantorna är fina och små blommor börjar dem att få men även om vi har lagt fin jord på ovansida är jorden under plantorna, där rötterna finns och potatisarna skall växa mycket hårt. Erfarenhet säger att potatisarna kommer inte att kunna växa men hoppet säger att det blir bra och att många potatisar kommer vi att få.
Om en månad eller kanske veckor bara kommer vi att se om det har kommit några potatisar eller inte, under tiden njuter jag av att se dessa fina växter och av att se ett väl rensade potatisland.
Purjolökarna verkar också trivas i sin låda, dem har i alla fall inte dött och nu med vår fina jord hoppas jag att dem breder ut sig. Samma sak med majsen, jag hoppas att det blir större.
När det gäller tomat-, paprikaplantorna och gurkorna så blev en misslyckande i år. Efter tredje försök att få fram fina och kraftiga växter lyckades jag och när plantorna blev lagom stora la jag ut dem i växthuset. En fin och stor växthus jag fick på mitt födelsedag men tyvärr förankrade jag den inte tillräckligt bra och växthuset med mina tomat-, paprika- och gurkplantor flög iväg och välte. Några få tomat och paprika plantor överlevt katastroffen men vad ledsen och misslyckad jag kände mig. Mina fina plantor som trivdes så bra i växthuset varför varför frågade jag inte Marcus om hjälp för att förankra växthuset ordentligt. Trodde jag att vinden skulle vara snäll mot den, att den skulle skaka växthuset lika försiktigt som jag gjorde det när jag testade min förankring? Jo, det trodde jag, men så hade jag fel!
I år har jag beslutat på att satsa på växter vi han plantera direkt på land och som vi kan lagra en bit in på vintern. Tyvärr får vi i år avvakta med övriga växter och så känns det bra ändå för att allt kan vi inte göra på en gång! Så så fort som traktorn är igång och vi har fyllt vår ny odlingsland med jord kommer jag att känna mig helt nöjd efter att ha planterat de frö jag har i tankarna.
