Efter igårs jobbiga dag med min kära ögonsten Igor hade jag inte så mycket lust eller bättre sagt krafter att ha någon annan hund med oss idag på Astrids sommarfest.

Men Marcus och jag hade kommit överens att igår skulle vi ta Igor med oss och idag Dakota. Jag orkade inte med det, verkligen, jag föreställde mig en lika eller ännu mer jobbigare Dakota än Igor. Om min trogen vän Igor var jobbigt hur kunde jag förvänta mig något bättre? Men jag hade mycket fel!

Innan vi åkte iväg med picknicken frågade jag Marcus, ”är du säkert att vi ska ta Dakota med oss? Vad det inte jobbigt igår med Igor?” Marcus svarade ”ja, vi tar med oss Dakota det sa vi och nej jag tyckte att det gick bra igår” – förstås… för att det var inte han som fick anstränga sig för att få kontakt med vår kära hund.

Så vi tog Dakota med oss och det ångrar jag inte als! Hon var så duktigt, så underbar! Precis som hon brukar vara hemma. Trevlig och snäll mot alla. Hon satt eller låg tålmodigt och hälsade snäll på alla som ville hälsa. Det var så lätt att ha henne med oss. Så lätt, så fantastisk och så underbar! Alla hundägare skulle behöva uppleva en sådan hund och en sådan situation, full med vuxna, barn och då och då andra hundar samt med en underbar egen hund som står snäll bredvid än och tittar på allt och alla lugn och stabil.

Dakota, du är en underbar schäfer, så snäll att de flesta blir förvånade att se en sådan trevlig, undergiven, snäll och gosig liten tik.