Trolla är en underbar valp, hon har födds hemma och har därför full tillit på oss sedan hon blev medveten om livet. Jag anmälde henne till en valpkurs för att förebygga problem och för att vänja henne att jobba med mig bland andra hundar. Trolla var lite försiktigt när Sabrina lämnade hos, hon hade varit hemma för länge. Så jag började ta henne med till skolan och promenera där med Igor som trygghet. Jag tog henne själv på promenad också och så åkte vi på utflykt med Bellma i Uppsala. Sedan började Trollas valpkurs och hon fick träffa fler hundar och människor och läskiga men också spännande okända ställe.
Det visades sig att min oro var i onödan. Trollan var en lugn och trygg liten valp men hjälp att klara nya händelser och upplevelser behöver hon självklart. Trolla är så vann att jag studerar att så fort jag sätter mig ner på en stol, lägger hon sig bredvid och somnar. Det gjorde hon också i klubbstugan även om det fanns andra hundar runt omkring. Det gjorde hon också ut, när vi tog en paus för att prata. Min älskade Trolla, hon är en underbar valp.
Hundinstruktören tyckte att Trolla var otroligt lugn och trygg, han la in störningar när hon låg. Gick runt oss med otäcka och nära steg men Trolla sökte mig med sin blick för att få bekräftelse om att det var OK, men hon fortsatt ligga utan att resa sig. Helt fantastisk!
Det stämmer att jag behövde bygga en kamrat-relation med henne, jobba med henne, lära mig att leka med henne. Det hade jag inte gjort hemma. Hon har de andra hundar att leka med och jag tränade mest passivitet än någonting annat. Men att gå på kurs med henne hjälpte mig att inse att jag hade blivit ganska tråkigt efter så mycket passivitet… så jag började ändra mig och få fram lekmänniskan i mig igen, precis som när jag hade Igor som valp. Det fungerade och Trolla och jag kamp-lekte en stund, som belöning. Det var ett nytt sätt för mig… att belöna henne.
De andra gångerna har det också gått extrem bra. Alla hundar på kursen är duktiga, och vi gör stora framsteg. Trolla är en tänkande hund fick jag veta, och hon tänker och funderar på varje rörelse jag vill hon ska göra. Hon vill förstå det! Är jag tålmodig får jag en fantastisk hund som så fort hon har lärt sig ett moment sitter det stenhårt som berg på henne. Men jag inte få blir frustrerad över att det gå sakta annars skulle jag föra det över till henne och förstöra sin underbara sätt att vara.