Ja, i helgen blev det premiär för sparken. Marcus kom på det faktiskt. Perfekt vägunderlag för sparken sa han. Och han hade alldeles rätt!

Marcus ville att jag skulle öva fram och tillbaka först men mitt svar var ”det behövs inte, jag åkte spark med Igor i vintras, han vet hur man gör”

Så vi åkte iväg.

Det jag inte tänkte på att visst visste Igor hur man dra spark, det är på samma sätt man drar en cykel men visste jag hur man hanterar en spark. Nej! Förstås! Jag hade hunnit glömma det.

Igår drog iväg och jag efter, upp för en liten backe och ner från den backen. Sparken gled som bäst så vi åkte otroligt och oroande för snabbt!!! Jag fick panik! Mina händer höll hård i styret och jag bara åkte efter Igor utan att kunna bromsa. Sparken vinglade eftersom jag blev rädd då tänkte jag snabbt på att det var livsfarlig att rambal i hög fart. Det hjälpte att få ännu mer panik och så slutade jag med båda fötter på marken och händerna på styret. Igor och sparken åkte fortare än mina fötter så jag slutade på marken och sparken med. Då stannade Igor, som en trogen häst, bredvid sin matte som har precis ramlat av.

Tur att med alla vinter kläder kändes smällen inte als.

Sedan fortsatt vi men jag bad och bad och bad Igor att sakta ner hela tiden. Med hjärtan närmare halsen och beredd att bromsa. Den här gången kom jag på hur man bromsar med spark. Men att broms hjälpte inte till. Isen var för len och det kändes knapp att jag bromsade medan Igor drog fram.

Efter halva runda, alltså efter ca 4 km av spänning och försiktighet lyckades vi hitta en harmonisk rymt, där Igor travade lätt och jag glad åkte efter honom. Det var trevlig och fantastisk. Plötsligt kunde jag slappna av och njuta av åkturen. Så de av de övriga sista 4 km har jag en fantastisk minne!

Men kommer jag åka spark igen…. nej om det inte finns snö ovanpå isen som hjälper till att bromsa. Att åka spark på ren mattis är optimal för hög hastighet men utan riktiga bromsar är det livsfarlig när en hund dra i den.