Potatislandet på väg att blir klart…

Vilken söndag vi fick. Först kändes det som en vara-hemma-dag. Molnig och kallt det var. Men efter frukosten och se hur hönsens och tuppen pickade fria på trädgården fick vi plötsligt lust att börja plöja vår framtids potatisland. För att ja, i lördags, fick vi många sättpotatisar och alla skall vi planera! Först undrade vi hur det var med vår kära och extrem nödvändiga jordfräs-maskin. Mmm vi visste att den var där i vedboden och det räckte för oss men nu räckte inte längre att veta att vi hade en jordfräs, det var också viktigt att veta och se om den fortfarande fungerar. Köpa bränsle blev första steget. Andra steget blev att göra ren maskinen efter att ha konstaterat att det läckte bränsle. Vilken tur att Marcus kan sådana saker… Tredje steg blev att reparera kabeln som gick av. Under reparationstiden fick vi ett fint besök, en stor fjäril som tyckte att det var för kallt i luften för att kunna flyga vidare. Jag tyckte att det var en av de finaste och mest färgrika fjärilar jag har sett.

På eftermiddag vår jordfräs igång! Och med glädje började vi fräsa jorden. Först tyckte jag att vi hade fin jord men sedan upptäckte vi att det är mest lera i den än något annat… aj aj nu undrar vi om potatisarna kommer att växa i vår leraktiga jord. Men vi fortsatte ändå nu när maskinen var igång. Eller leksaksmaskinen som Marcus kallade den för.

Vilken vilja hade den maskinen, den ville bara rulla iväg och under fler tillfällig undrade jag om inte dagen skulle sluta med mitt ansikte in i leran medan maskinen rullade iväg själv. Men för tur blev det inte så, det kanske hjälpte mina nästan två år av Hapkido-träning med handgrepp. För att greppa maskinens handtag och inte släppa trots maskingens vilja att rulla iväg blev jag duktigt på. Till slut märkte vi att det inte gick riktigt framåt så vi fick kompromissa med den otämda jordfräsen. Marcus grävde först och sedan körde vi jordfräsen fram och tillbaka tills vi blev nöjda.

Även om senare på eftermiddag förändrades dagen totalt och solen kom fram med sin värme och sommarkänsla undrade jag om inte en av våra fina grannar, trött på all oväsen vi gjorde, skulle komma hit med sin fina traktor för att hjälpa oss och få slut på det lidandet. Men trots min hopp och önska kom ingen snäll granne… Kan det vara att de inte hörde oss? Trodde de kanske att vi var de knäppa stadsbönder som tycker om stå bakom en gammal, rostig och nästan icke duglig jordfräs bara för att veta hur det känns?

Nä… konstaterad blev det att vi behöver en annan jordfräs eller en traktor… och så har vi äntligen röstat på en lagom stor traktor för att det vi gjorde igår som tog nästan hela dagen skulle vi ha säkert gjort på tio minuter med en riktig traktor.

Potatisland på gång
Potatisland på gång

Så nu är vår liten nästan 35 kvadratmeters potatisland nästan klar. Mycket ogräs måste vi fortfarande rensa och blanda i mer jord kanske också med men det är i alla fall på rätt väg…

Till våra små kycklingar hann jag att fixade en sittpinne, ja, en sådan de behöver för att kunna sova fick jag veta av min svägerska och in i vedboden hittade jag dessa runda och lagom långa pinnar så lätt det blev att fixa det till dem. För att de är nu så stora och så har de så riktiga fjädrar att det är bara några få bebisfjädrar kvar i huvudet, allt annat är redan utbytt trots att de är bara 3 veckor gamla.

2 reaktion på “Potatislandet på väg att blir klart…”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *