Mycket har hänt sedan vi bestämde oss för att flytta. Från Bromma till den underbara landsbygden. Nervösa var vi och mycket förändring skulle det bli. Mitt i januari flyttning skulle vara, bara en vecka och varken mer eller mindre hade vi för att flytta. Så innan dess rätt många sömnlösa nätter om snöstorm och svåra vägar att ta sig fram blev. Men till slut tur hade vi och även om snö fick vi blev flyttningen hanteringsbar ändå. Och framförallt för den fantastiska hjälpen vi fick!

6 höns och 2 tuppar samt en katt fick vi med glädje ärva. Våra alldeles första ägna höns och tuppar! Så mycket ville vi. Ny och ren strö skulle dem få, ny målade vägar i hönshuset skulle det blir. Sedan började allt strula till…

En vecka efter vi flyttade in…
…tupparna bråkade och den äldsta och snygga tuppen skadad blev, alla pickade på honom och vi blev så oroliga och förskräckta! Hur kan dessa små gulliga höns jaga och picka på den snygga och starka tuppen? Han blev flyttad till ett eget rum men med detta lyckades vi inte rädda honom, han pickade på sig själv! Har de ingen överlevnads instinkt? Ville han inte överleva och ta över det den yngsta tuppen hade tagit ifrån? Fanns det ingen kraft inom honom kvar? Hur hur hur…
…en dag blev han kvar men mycket blod hade han tappat och ingen kraft hade han kvar. Någonting behövde vi göra för att lätta hans lidande. Inget vågade vi, han var en så otroligt snygg tupp, precis en av dessa som finns alltid målade på böckerna. Till slut bad vi om hjälp och den kraftlösa tuppen kämpade inte emot. Så sorgligt det blev. Men kasta honom kunde vi inte göra, han skulle användas och uppskattas. En vecka fick han mörhängas efter att vi drog ut alla fjädrar. Otroligt lätt det blev genom att följa kokande vatten-metoden. Det var vårt första gång och det kommer inte blir vårt sista om vi får möjligheten. Köttet blev så gott att vi nästan vägrade köpa fler kycklingar från affärerna.

Veckan efter händelsen började den lilla hönan halta. Vi vet inte hur det gick till, hon kanske blev rädd för oss när vi gjorde rent hönshuset eller så var den yngsta tuppen som la sig på henne för ofta. Vi försökte avvakta och kolla om det gick bättre…

När tre veckor sedan den äldsta tuppen dog hade gått började vår yngsta tuppen att se hängig ut. Är han deprimerad på grund av att vi har stängt in den lilla hönan i sitt eget bur så att hon inte blir jagad av övriga höns? Hon verkar må bra av det i alla fall. Men han sitter där bredvid henne, med fjädrar nere… Nähe, efter några veckor bestämde vi på att flytta ut den lilla hönan till sitt eget rum, övriga hönor vill gärna picka henne genom gallret och tuppen är deprimerad. Vi har kanske skadat hans ego genom att förhindra honom från hand revy. Men han blev inte bättre och ork hade han inte heller. Är han magsjuk då? Filmjölk fik han då och lite bättre mådde han men dag efter det hittade vi honom dött. Så tragiskt! Och så ledsna vi blev. Hade vi kunnat rätta honom? var det kanske någonting i stupen som hade fastnat? var han sjuk? Åt han någonting fel när han gick ut på gården? Honom vågade vi inte äta upp.

Samma dag fick vi avliva den lilla hönan, hon låg med magen och fötterna uppe. Förut kunde hon hjälpa sig av vingarna för att röra på sig men nu blev det någonting fel med vingarna också. Hon kunde små röra fötterna men ingen kraft eller kontroll i dem. Hade hon den där ledningssjukdom som inte går att bota? Hade hon redan hunnit smitta övriga hönor? Kan det vara att våra äldre hönor bär på sjukdomen och har smittat den lilla? Var det så att hon helt enkelt bröt benen? Aj, aj, så många frågor igen. Henne åt vi inte heller.