Söndagspromenad startad – Igor försvarar

Nu har vi kommit igång med söndagspromenaden. Igor har fått träffa gamla och nya vänner och vi har gått runt i byn. Det var mycket trevligt och nyttig för oss. I början var Igor lite olydigt, han var snäll och trevlig men ville inte lyssna på kommandot ”sit”. Han tyckte nog att det var så onödig att sitta när man skulle promenera tillsammans. Men till slut gav han upp och blev min kamrat igen. Han tittade på mig med fokus och gjorde det jag kommenderade honom. Förutom ett par saker vi måste träna mer men det är inte Igors fel utom min som har slarvat med det.

Vi ska träna på inkallning så att han kommer till mig som ett raket och inte som en snigel. Sedan medan han kommer till mig i full fart får han stanna när jag kommenderar sitt (eller stop), mitt på vägen till mig. Det tränade vi läge sedan men jag har inte förstärkt kommandot. Nu vet jag att det brister på det när vi fick göra några övningar så dags att börja öva!

Hundmöte är Igor duktigt, i alla fall snäll och brukar sitta om jag ber honom. Men idag träffade vi utestående. En kvinna med en pojke och tre stora hundar. Vår instruktör frågade om hundarna var snälla och så svarade kvinnan nåt positivt tro jag. Då gick vi vidare och passerade henne (hundmöte träning med okända hundar). Jag och Igor var sist. Vi gick genom utan mer med det, avslappnade och med tankarna framåt, ignorerande dessa hundar. Då hoppade den största hunden fram (en pitbull eller bandad av det eftersom han kändes för stor för en renrasig pitbull), han gjorde anfall på Igor och jag hann att se hundens mun mot Igors nacke. Så instinktivt drog jag Igor mot mig samtidigt som kvinnan (ägaren till den aggressiva hunden) drog hunden mot sig. Igor såg också hunden och undvek honom men så svarade han med skarpa skall. Varningsskall för att inte komma närmare. Pitbull:en fortsatt skälla på ett aggressivt sätt medan Igor skällde mot honom för att tala om att han försvarade mig.   Detta hände under några få sekunden och vi (Igor och jag) gick vidare utan att tänka mer på det. Min hundinstruktör tyckte att Igor reagerade mycket bra, ”han försvarade bara”, sa hon. Den andra var den som hade ett aggressivt beteende.

Efter det var Igor lugn igen och vi fortsatt med vår promenad.

Jag är glad över att detta inträffade nu och inte när han var en valp eller unghund. Däremot tror jag att detta hände just idag med honom för att han är en vuxen hund. Annars tror jag att pitbullen skulle ha ignorerat honom.

Jag är stolt över att Igor är så självsäker, stabil och orädd. Ingen ska inskränka honom samtidigt som han är snäll, social och trevlig med alla hundar. Jag är glad över att han är tillräckligt mogen och stabilt som för att ha kunnat hantera en sådan situation på detta sätt. Jag är också glad över att han ställde sig kvar mellan mig och den otrevliga hunden, med försvars skall men lugn och stabil mot situationen för att tala om för den dumma hunden att här tas det lugn, att ingen kommer nära min matte (även om jag är övertygad att hunden hade nöjt sig enbart med att bita Igor om det är så att det var en sådan hund, många gör utfall men sedan är dem snälla). Och framför allt är jag stolt över att Igor släppte händelsen nästan lika fort som det uppkom för att gå vidare med det vi höll på innan störning.

Jag är också stolt över mig själv förstås. Eftersom jag såg bara på ögonvrån när hunden hoppade fram till Igor, sedan såg jag inte den där hunden mer. Allt min fokus var på Igor och gå vidare. Ingenting annat existerade för mig (inte kvinnan, pojken och de andra två skällande hundar heller). Jag gav Igor en tydlig bild med mina tankar över det som var viktigt: han med mig och gå vidare på promenaden. Den dumma hunden sågs ingenstans i mina tankar: inga represalier, ingen rädsla mot honom, ingen känsla eller bryr mig als på honom. Jag är övertygad att detta spelade en viktigt roll i händelsen. Om jag hade stannar och klagat på hunden eller sagt nåt fult till den, hade jag fått honom i mina tankar och ilskan i Igors tankar hade växt till nåt hotfullare. Men men jag har lärt mig mycket av mina gamla misstag och nu är jag en ny människa som kan fokusera på rätt sak utan att behöva tänka på att göra det. Min hund i fokus är regel nummer 1 för en lyckat vänskap och undvika problem . Att lära mig att skapa en bubbla på automatik där det existerar enbart jag, mina hundar och samtidigt skapa fokus på det vi ska göra (inte det som vi inte ska göra) gör det av oss ett team. Det känns verkligen som om vi kommunicerar på riktigt eftersom det fungerar alltid, som om de kunde läsa mina tankar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *