Ibland önskar mig sig någonting som känns lång ifrån en, ibland ser man hur man njuter av en kopp kaffe medan man sitter på altanen och ser hundarna springa och leka i trädgården, ibland tycker man att det är mycket att göra för att uppnå denna dröm men det är därför man skall sätta igång med arbete för att uppnå det, för att någon gång blir det klart!
I söndags blev det invigning av min dröm! Barnen visste det så de sa ”mamma, nu är din dröm uppfylld” och glada njöt av stunden lika mycket som jag.
När hundarna var valpar njöt vi av dem i trädgården medan vi satt och åt ute, de följde med oss överallt. Sedan blev hundarna stora och jag tränade olika aktiviteter på dem, viltspår, cykling mm, då började blir svårare att släppa dem och slappna av. Vi fick jobba med dem, ta fram deras uppmärksamhet hela tiden om vi ville få hundarna vara kvar hemma. Tyvärr så har vi så mycket vilt omkring oss att hundarna gärna vill springa efter även om de kommer tillbaka fortare än 5 minuter. Men det kan vi inte tillåta, förstås. Framför allt under förbjudet att släppa lös hundarna.
Så, ut med koppel i trädgården även om vi har mycket mark… det blir en rutin och inget jobbigt men man börjar undra hur det skulle kännas att kunna släpa hundarna som förut… jag vet att det går att lära hundarna stanna kvar men det är kanske mycket jobb och jag har aldrig kommit igång med det.
När det blev klart att vi skulle ha en till valp bestämde jag mig för att uppfylla min dröm. När vi flyttade hit ville vi ha det öppen, inget staket. Nu vill jag ha det bekvämt och om det är staket som gäller för att uppfylla det så staket blir det.
Sedan vi flyttade i huset har vi haft en altandörr utan altan. Så dörren har vi inte öppnat als eftersom det är lång till marken. Jag har kollat och planerat flera gånger på Byggmax hur man bygger en altan men jag har inte kommit lång. Jag har inte förstod mig på allt man behövde och så tyckte jag att det blev för dyrt till slut. Men jag bestämde för att bygga en inhägnad på baksidan av huset, sedan skulle vi bestämma om det gick att bygga altan eller bara en trappa från huset. Marcus ville en altan förstås men vi kom aldrig igång med det.
Innan semester hann jag slå gräset och slå ner stolpar. För att spara på stolpar och jobb ville jag utnyttja hästens hage och lägga staket på andra sidan diket.
När vi kom hem efter semester, med Bellma, hade Marcus och sin pappa byggt altanen. Helt otroligt! På ett par dagar fanns redan en altan klart, helt rak och välbyggd hemma hos oss! Min dröm var på väg att uppfyllas!!! Underbara Marcus och Hans!
När vi släppte valpen Bellma samt Igor på baksida insåg jag snabbt att nej, staketet kunde inte vara på andra sida diket om vi inte ville ha leriga och geggiga vita hundar varje dag eftersom potatislandet med sin mörka och mjuka jord var precis innan det.
Ett par veckor till gick innan jag fick tid för att röja allt ogräs. Vi behövde slå ner staketet precis innan potatislandet. Jag röjde mer än det vi behövde men jag ville inte att ogräset skulle förhindra eller påverka vår klocka beslut om vart vi skulle slå ner staketet. Sedan röjde jag runt om övriga nerslagna stolpar eftersom gräset hann och växa igen.
Dag efter slog jag ner stolparna, i en rak linje tack vare en lina som visade mig vart. Jag ska säga att det inte blev så lätt när Bellma hela tiden snubblade på linan och ändrade riktning men stolparna blev till slut i en ganska rak linje.
Veckan efter, alltså igår, blev inhägnaden genomförd!! Jag hade bestämt mig att börja med det även om jag inte sa någonting men det var Marcus som sa ”ska vi sätta nätet idag även om vi inte sätter fast det på stolparna?”, ”jaaa” svarade jag!
Med traktorn tryckte vi ner stolparna bättre. Sedan rullade vi ut fårnätet och satt det på stolparna. Det gick åt en hel rulle på 100 m plus tre kvart rullar vi hade fått över från tidigare. Det som tog mest tid blev att sy ihop näten måste jag säga. Hade vi öppnat en ny rulle från början hade vi sparat tid. Men det glädje mig att ha fått kunnat använda de små bitar vi hade fått över. Jag satt fast nere delen av nätet på stolparna med ett snöre. Provisorisk eftersom vi ska spika fast det senare. Under tiden Marcus byggde en provisorisk grind också… och så blev vi klara på eftermiddag! Iupiiii
Astrid på altanen
Chance hage gränsar med inhängnad
Dakota njuter av att iakttar hur Chance äter
Två trötta vovvar vilar i gräset
Hundarna hälsar på Chance igen
Söndags eftermiddag… inhägnad på väg att blir klar
Trappa ner från altanen
Igor sitter som en herre från bergen och tittar på hur Chance rullar sig i marken 😉
Äntligen fick jag till det! Tre fina vovvar på den nya altanen som tittar in i kameran!
Jag hämtade hundarna och lät de upptäcka sin nya trädgård. De blev så glada att till och med blev dem lite hyper ett tag, ovana att få springa på detta sätt just där. Men sedan lugnade dem ner sig och blev våra underbara hundar igen, fria men samtidigt under kontroll. Chance ville också fira det med oss och hälsade på från sin sida av hagen.
På kvällen ville ingen gå in… Bellma tog vi in förstås. Det var dags att sova för henne och hon var helt slut. Dakota log där på gräset men ett tugg ben hon tuggade på, Igor log på altanen med utsikten mot hagen, som en herre som övervakar sin mark, och Astrid (med jacka och mössa för att det var kalt) satt på trappan, bredvid Igor.
Vi ser i horisonten solnedgången men det är få gånger vi tänker på det. Igår, utanför huset, på altaren njöt vi av denna underbara utsikt. Till och med Astrid la märke till det och fotade det hon tyckte att det var den mest otroliga bilden hon har tagit.
Skönt skönt skönt… och underbar, min dröm är nu uppfylld.
Från tanken till första handling tog det flera månader, från första handling till genomföring gick det två månader. Så någon gång måste man börja annars blir det aldrig klar. Vågar man inte påbörja någonting för att man tror att det kommer att ta för lång tid blir det garanterad aldrig gjort!