Idag såg jag någonting jag har inte sett tidigare. Inte heller i Spanien när jag hade som mest hundar men det kan vara för att jag hade bara hanar.

Dakota har försökt ”uppfostra” eller bättre sagt lära Bellma att uppföra sig på ett korrekt sätt, sedan hon löpte. Det har varit en tuff resa då har Bellma varit för naiv att förstå eller för envis för att ge sig. Dakota måste fortfarande påminna henne om hur hon ska uppföra sig, varje gång vi gå ut. Men nu räcker det med en-två påminnelser så lyder Bellma.

Det stämmer att man inte kan bara kräva, man måste också ge. Det är det en bra ledare gör och idag gjorde Dakota det.

Dakota får extra köttbitar eftersom hon diar 10 små valpar. Hon får köttet i sovrummet där hon väljer när hon vill äta upp det. Jag satt på sängen och såg hur Dakota tog en kött bit och gick ut rummet, lämnade köttbiten strax utanför dörren, nära Bellma. Sedan gick hon in till sina små valpar. ”Vad?”- tänkte jag. ”Vet du Dakota att Bellma kommer att ta köttet nu? vill du inte äta upp det?” – sa jag. Sedan la jag till till Bellma att hon skulle bli utskälld om hon tog Dakotas köttbit. Men Bellma avvaktade några sekunder, såg att allt var lugn och tog köttbiten och gick till hallen. Där la hon ner sig och tuggade in sig den smaskiga gåvan. Det var då när jag insåg det och sa det till Marcus: ”Marcus Dakota gav en köttbit till Bellma”

Kunde det stämma eller var det en sammanträff?

Några minuter efter som om inte var det tillräckligt med mat för Bellma, gick Dakota ut sovrummet. Hon såg att Bellma hade tagit köttbiten då gick Dakota in i rummet igen, hämtade en till köttbit och gick ut till hallen, hela vägen fram till Bellma denna gång. Dakota släppte köttbiten bredvid Bellma. Hon morrade någonting glad och gick därifrån, in i rummet igen. Bellma väntade ett par sekunder för att sedan smaska in sig den goda gåvan.

Nu var det bekräftat, ja! Dakota gav sin mat till Bellma. Marcus undrade om inte Dakota förbereder Bellma för at hon ska senare, när valparna blir större, använda henne som barnvakt eller bättre sagt, valpvakt.

Jag tycker att Dakota agerade som en rättvis ledare. Hon är krävande och tillåter inga dumheter men samtidigt är hon snäll och delar med mig maten. En bra och rättvis ledare är en sådan ledare man vill följa och lyda. Egentligen det är så vi lär oss att uppfostra våra hundar, träna och belöna. Lyder valpen får han eller hon godis.

Nu fick jag se det i verkligheten, från hundens perspektiv och jag tycker att det var fantastisk! Det bekräftar det som redan var bekräftat och inlärt i mig genom alla hundkurser jag har gått men att se hur det verkligen stämmer, hur hundarna gör det på sitt sätt, är verkligen fantastiskt!

Och så… Igor fick ingenting. Men han är hanne och räknas på något sätt inte. Tikarna brukar ignorera honom ganska mycket, han räknas med när det är dags att leka.