I år har vi en traktor, i år blir det lätt! Tänkte jag! Så Astrid och jag låg på bergen och njöt av solen medan Marcus jobbade på potatislandet med vår gröna traktor och vår gamla plöjare som Marcus restaurerade och anpassade till traktorn.

Överraskningen kom när Marcus var klar… det gick inte att sätta potatisarna i den upp och nedvända jorden på det sättet! Så en del jobb väntade på oss… eller bättre sagt, det väntade på mig! Jag trodde att det inte skulle gå och gav nästan upp hoppet att sätta potatisarna just den dagen men plötsligt var jag klar och potatislandet såg fint ut efter att ha jobbat med jorden och plockat bort så mycket ogräs som var möjligt.

Sedan gällde det att mätta och göra håll för potatisarna medan Astrid la en potatis i varje håll. Det är inte lätt att jobba på potatislandet utan att trampa på jorden men mina potatisrader blev i alla fall hyfsade raka. Sist täckte vi potatisarna och kupade dem. Efter det blev det dags att mata kaninerna och äta middag.

Efter maten hade vi en del kvar av vår ”to do”-lista men Marcus och jag delade på oss och till slut lyckades vi göra allt. Min tur var att jag fick ta hand om djuren medan Marcus vattnade potatislandet, tur att han anmälde sig frivilligt till det, det är bara han som kan lyckas med det. Jag vattnar otålmodigt och gör mer onytta än nyttja.

Det blir spännande att se potatisplantorna växa tänkte jag då och hoppas att de två bussiga rävungar inte förstår vårt potatisland. Ja, tidigare i vår såg Marcus flera gånger som två unga rävar lekte och grävde i vårt land. Precis där vi sätter potatis nu.

Jorden gör mig osäkert eftersom det vår svarta guld vi hittade bakom ladan… kraftig och rik jord… hoppas att potatis planter växer lagom stora och inte för stora.

Tiden gick och det hann att snöa… aj mina potatis tänkte jag… tur att de inte hade hunnit växa. Tiden gick och gick och inget kom fram men så plötsligt såg vi våra små plantor komma fram!

Tack vare en regnig vår behövde vi inte vattna någonting als!

Vi vår redan i juni och jag undrade om dessa små plantor skulle hinna blomma vid midsommar… så med hopp tittade jag på dem men i år gick det inte. Det blev en kalt vår och potatisarna hann inte blir klara när vi ville. Men egentligen är det precis om förra året! Vid Marcus födelsedag fick vi potatis!!! Ska det blir i år med? snart ser vi det för att våra potatis har nu blommat!!!!!!

Mycket finns att hämta hoppas jag men oroligt är jag för att jorden är rik och plantorna har växt mycket långa och stora… hoppas att kraften har fördelats rätt och vi får lika många potatisar som blad! Men men… man vet aldrig… snart blir det dags att se om det blev lyckat eller misslyckat!