Tiden går alldeles för fort tycker jag! Snart blir dessa små valpar 8 veckor gamla och kommer att flytta härifrån. Vad vi kommer att sakna dem!

Det blir en blandad känsla, på en sida, en lättnad att veta att dessa små har fått nya familjer som längtar så mycket efter dem. För oss blir det en enklare vardag men samtidigt kommer det att kännas så tom här… känslan är så svårt att jag inte ens vill tänka på det nu. Tur att jag hoppas kunna få lite återkoppling eller bilder av dessa små och deras nya familjer.

Idag när jag öppnade valphagen travade alla valpar iväg mot samma ritning, alltså, genom vardagsrummen, in i sovrummet och mot altandörren. Så mycket kan dessa små redan! Förut kunde de springa hit och dit men nu vet de redan att vi ska gå ut! Efter en stund med lek och spring ute blir det mellanmål.

Här är en liten film och förutom kaos i köket kan man se hur valparna, samt mamma Dakota och Bellma sitter ner tålmodiga och väntar medan jag förbereder maten. Fast så fort jag började hämta kameran mm så flyttade några valpar på sig, annars satt de helt stilla och tittade alla på mig.  Jag älskade se hur Assar och Dakota satt så nära varandra och hur Sabrina och Bellma satt på samma sätt, nära varandra.

Här är en liten film på när vi var ute här om dagen:

Dakota är en underbar och bussig mamma. Hon har börjat hämta pinnar och annat för att släppa in det i valpens hage. Vi, lite oroliga på att valparna ska äta upp det, plockar vi bort dessa pinnar, lite diskret. Idag har Dakota spytt ut sin mat till sina valpar! Jag var i köket och diskade, när jag tittar neråt och ser jag valpar som ivriga äter, längre bort, ser jag Dakota som får ut sin andra del av maten och valparna börjar äta! Hon hade precis fått äta upp det så det hade inte legat i magen mer en 1 minut. Man säger att det är naturligt och som vargar gör med sina små. Men det känns varje gång lite så där… Förra vecka gjorde hon det men en bit kalkon hon hade fått. Men vi plockade upp det innan valparna hann äta upp det. Dakota är smart, hon får inte ut foder till sina valpar. Bara när hon får god mat som idag (ris med oxhjärta i bitar). Och… eftersom hon hade ingen mat kvar i magen fick jag ge henne foder… och så tänker jag nu på hur mycket en mamma är beredd att offra för sina små… att Dakota skulle nöja sig med foder när hon kunde ha ätit kött, säger mycket om hur mycket hon älskar sina små!