Idag har solen kommit fram och även det är lite blött/lerigt ute så vet jag att vädret kan ändra sig snabbt och en sibirisk kyla kan komma fram. Så det gäller att ta nyttja av varje fin dag vi får för att vänja valparna att vara ute.

Igår fick redan några valpar gå ut på altanen, tre tror jag att de var, övriga sov. Idag, öppnade jag ytterdörren och kolla vilka ville gå ut. I början stod valparna på dörrtröskel som om det fanns en stor hinder.  De tittade jätte nyfikna ut men deras små tassar rörde sig inte fram. Strax efter kom Boss och Baily, efter de var det Rufus och Trolla. Totalt 7 valpar övriga tre sov. Då lyfte vi dem ner för trappan. De vuxna hundarna fick inte komma ut, de gav istället trygghet från hundgården där valparna kunde söka sig till. Jag tänkte att det var bättre låta valparna röra sig fria än att ha sin mamma omkring som förhindra dem.

Boss, Baily, Rufus och Trolla

Baily, Boss, Rufus, Balou och Zoya vid trappan

Rufus

Alla sju, Assar, Baily, Balou, Rufus, Trolla, Zoya och Boss (som syns bara lite)

Zoya och Baily var ett par utforskare som gick sina egna vägar. Rufus ville knapp komma in, han njöt av att vara ute och valpen med Trolla små skuttade omkring som om det var ett paradis.

Ozzy, Sabrina och Nelly sov, så vi väckte inte dem.

Avmaskning nummer 2:
Ja, idag fick valparna en köttbulle var (gjort av köttfärs) med sin avmaskningsmedel, några skulle ha 4 ml men de flesta redan 5 ml. Det gick underbar bra att ge var och en sin del utan att valparna krånglade med någonting.

Efter lunchen vid 13:30 kom solen fram igen! Jag kunde inte motstå att öppna altan dörren för dessa små. Jag väntade vid trappan och kolla vilka ville komma ut. Sakta med säkert började dyka upp små nyfikna valpar och det slutade med att alla sprang omkring på gräsmattan. Denna gång med de vuxna hundar med, Dakota, Igor och Bellma. Valparna passade på att bajsa och jag tyckte att det var fantastisk, skulle önska kunna öppna altan dörren varje gång dessa små vill tömma. Men vem vet hur kallt det blir imorgon…

Igen, Baily och Zoya var de som gick längst bort från oss, helt själva och obekymrade. Alla valpar lekte glada, gömde sig från varandra, hoppade på varandra, små skuttade, kom till micm sprang efter mama Dakota och Bellma, sprang under altanen och mycket annat roligt.

Ett gäng valpar som vill gå ut…

Assar och Boss

Igor, Bellma, Boss och Assar (tror jag eller det var Zoya…)

Ett gäng med Dakota

Två lurviga valpar på utflykt

Ozzy säger hej till Bellma, Zoya på väg ur bilden… hon skulle utforska runt huset.

När vi tog in dessa små, somnade alla direkt, helt utmatade efter så mycket ny intryck. Det var bara Zoya som blev lite uppspelt som ett lyckligt barn som vill ännu mer och försökte väcka sina syskon men vi tog henne istället och mjuk masserade vi hennes mage och fram ben tills att hon lovade slappna av och sova. Det hjälpte henne och hon somnade bredvid Ozzy. Hon snabbt tittade på mig som för att säga ”jag tänker inte bråka med honom, han sover, jag vill bara lägga mig bredvid min bror”. Och det stämde riktigt, hon somnade djupt.

En fin bild med Dakota och Ozzy. De gosade lite… Ozzy försökte först dra Dakotas svans, sedan bita på hennes tass men Dakota svarade med pussar, så till slut pussade han henne, bara. Vilken tålamod mamma Dakota har!

Strax efter såg jag genom fönstret hur Dakota och Igor satt på bergen och njöt av utsikten med solen som sällskap. Bellma låg på altanen, närmast valparna förstås, och njöt av de varma solstrålarna med.

Nu fruktar jag att så fort jag öppnar altandörren för att låta någon vuxen hund komma in/ut, ska alla dessa små 10 varelser komma springande för att hinna gå ut med! Så till helgen ska vi planera om valphagen.