Jag är hemma, en solig och lugn fredag. Hundarna är ute och sover på altanen.

Plötsligt börjar Igor och Dakota skälla. Jag tittar ut och tänker… vad skäller de på? På osynliga eller kamouflerade vilda djur i skogen? Om jag kunde se dessa djur precis som dem…

Så blev min önskan uppfylld! Då såg jag vad hundarna skällde på! På två islandshästar som kom skrittande med sina ryttare. Det var roligt att se att några hittar vår hemliga stig. Från bilvägen går en stig genom skogen som breder ut sig till en gräsig men irreguljär stig. Stigen kommer fram nästan till hundhagen intill huset och sedan kan man bara fortsätta ut genom vår grusväg. Nämligen så hade tidigare gården ingen bilväg intill gården. Man var tvungen att lämna bilen på vägen och komma fram genom stigen. Men det var för länge sedan, för tur.

Chance och Shayna blev också glada av besöket och Chance blev ivrig, som han brukar alltid bli när han ser andra hästar… så här anade jag en katastrof. Elen till häst staket är avstängt på grund att batteriet är urladdat… oh nej… jag misstänker att Chance vet om det, om han drar sönder elbanden så blir han fri. Så jag var ganska bered på att rusa iväg efter honom, om han skulle bestämma sig för att galoppera efter hästarna. Tur att Shayna stod lugn bredvid honom och brydde inte sig så mycket om hästarna.

När de två lurviga islandshästar försvann, studsade och gnäggade Chance med en stor längtan efter sina vänner. Aj, aj… hur kommer det sluta nu, tänkte jag.

Men så gick det bra och så travade hästarna iväg mot stallet istället. De kanske trodde att besökarna skulle finnas där istället.

Jag tror att islandshästarna kommer att hälsa på oftare, de bor nu i en liten hage vid vägen, en hage som tillhör vår granne. Jag tycker också att det är nyttig för Chance att se ”rörelser”, hästar som kommer och går så att han vänjer sig som Shayna och inte blir så överdriven glad. Som en häst som ser en annan häst för första gången i livet…