Bellma är den mest envisa valpen jag har haft. När hon har bestämt sig för någonting kan man inte stoppa henne. Hon väntar bara tålmodig på hennes möjlighet att genomföra det. Ibland behöver hon vänta några timmar, ibland dagar men hon kommer precis ihåg det hon har tänkt göra!

Så istället för att vakta och oroa mig för hur det kommer att gå till… bestämde jag för att låta henne hälsa på Chance. Fast hon hade redan hälsat på honom i smyg… men nu blev det officiellt.

Den modiga Bellma och den snällaste Chance. Båda nosade på varandra, Bellma försökte få honom leka men det gick inte. Hon små hoppade och drog honom i svansen men nej nej… hon små skällde också men återigen nej… Chance ville inte leka men han ville gärna nosa på henne medan han fortsatt äta gräs.

Vilken snäll häst har vi och vilken modig valp, tänkte jag.