Sammanfattning av vår trevliga besök

Det blev bara några dagar men det kanske räcker. Vi hade glömt hur det är att ha valp även om Everest är snart 6 månader, en lätt valp att ha eftersom han kan redan det mesta. Tidiga dagar att gå ut och många utevistelser men det gör man för Everest skull. Första dag gick vi upp för att kissa kl. 4, sedan i sängen igen för att gå ut igen
kl 6. Efter det frukost, klä på oss och gå på en lite längre promenad. Jag har lärt mig att jag måsta ta alla hundar med mig, framför allt Dakota. Vem har sagt att hundar inte kan vara svartsjuka? Dakota är hur snäll som helst om hon få vara med som alla andra, om hon blir orättvis behandlat då har vi en lite sur Dakota.

Men Dakota har bevisat att hon är en utmärkt mamma, hon uppfostrar Everest när hon tycker att han inte uppför sig men hon har värdens tålamod när han snäll busar och små biter på Dakota. Det verkar som att det är någonting varje mor måste stå ut med för sina valpars utvecklingsskull.

Här är starten på en valig promenad:

 

Här är slutet på den vanliga promenaden:

Vovvarna hemma:

Nu är Everest hemma till sin familj igen. De har längtar så mycket efter honom och det förstår vi. Han är en underbar liten valp. Trevlig, gossig och snäll. Jag måste erkänna att Datoka har varit extra känslig, har velat ha mer kärlek än vanlig och Igor verkade också ledsen. Så ja, våra stora hundar saknar sin lilla valp. Men Everest har en underbar familj och han blir mycket älskad, det som en valp behöver.