Vägen känns skön och bilen svävar fram, kilometer efter kilometer, på den vita och väl snöröjda vägen. Plötsligt hoppar en älg på vägen från skogen på höger sidan. Och nej! Jag ser framför mig hur vi kolliderar, hur älgen får ett smäll och hamnar på min motorhuv… allt händer så snabbt att det känns maktlöst. Men nej! Detta får inte hända! Jag vaknar till ur mina tankar och börjar bromsa samtidigt som jag svänger bilen så mycket det går mot vänster, bilensdäck når den hårda och vassa isen som har hamnat och fastnat på undersidan av bilen under färden. Resultatet är en otäckt ljud som gör att älgen inte längre vill gå över vägen. Han vänder och vill fly från vägen men halkar och tappar grepen på marken. Maktlöst tror jag att vi kommer att kollidera ändå. Jag hör en ”klong” strax innan jag får stopp på bilen och älgen hinner in i skogen igen.

Stannar jag bilen, nu till höger om vägen och sätter på varningsblinkers. Går ut ur bilen och tittar genom den högre sidan av karossen, jag förväntar mig en stor buckla på fram delen av bilens höger sida. Men Nej, ingenting!  Jag tittar och tittar, det är kanske på grund av dålig ljus, tänker jag och strax efter börjar jag titta efter älgen. Är han skadat? Jag tror se något mörk som rör sig bakom mig. En bil kommer mot mig och jag stoppar den. Mannen känns skrämt (tror han kanske att jag kommer att råna honom?) han frågar vad hände och jag ber honom sätta på helljus. Då ser vi min vän älgen som redan har gått över vägen och en till älg som går över vägen efter honom. Båda älgar ser friska och pigga ut. Mannen känns också nöjd och kör vidare.

Innan jag hinner går in i bilen stannar en till bil som undrar om jag behöver hjälp. Jag berättar att två älgar gick över vägen. Han kör vidare.

Jag åker hem och ber Marcus undersöka bilen, vi letar och letar efter en skada, någonting som tyder på att jag har kolliderat med älgen. Vi hittar ingenting. Älgen hann undan bilen och ”klong”-ljudet jag hörde kom säkert från den hårda isen som fastnade mot däcket när jag försökte svänga undan.

Jag tackar älgen för att ha räddat sig själv och mig. Jag tackar våra vilda djur för att vara kloka och smarta varelse. Det är mycket möjligt att under stress skulle älgen ha kolliderat med mig, men igår hann han tänka klok och fatta rätt beslut.

Min kunskap om vilda djur är fortfarande ganska begränsad men jag tyckte se två älgkalvar eller årsälgar. Utan sin mamma älgko. Hoppas att allt går bra för dem och önskar jag de lycka till under vinter!