Premiär för Lilla Rickebo Honung

Ja! Äntligen blev det premiär för vår honung!

Det arrangeras fler loppmarknader i byn och barnen jobbade hårt i fler veckor för att samla leksaker, böcker och mycket annat de ville sälja. Små cyklar tvättades och gjordes iordning för försäljning också.

Till slut igår blev det dags för det. Klockan 9 var vi på plats och tills klockan 13 åkte vi inte hem. En fin skylt med en stor rubrik om ”Honung från egen bigård” satt vi på bilen och bordet. Och var fina honung visades på en sida av bordet.

Barnen sålde sina leksaker och böcker och under dagen lyckades vi sälja fyra stora burkar och en liten burk av den fina honungen!!

Jag ser det som en lyckad premiär försäljning med tanke på att det var mer än 25 grader varm och att folk ville ha annat än honung just då.

Det fanns en annan försäljare som sålde bara honung. Inte lika fin som våran… tycker jag… men jag tycker att betala för att kunna sälja på loppmarknaden för att sälja bara honung är det inte värd als. Med kombination av loppmarknad och sälja honung. Då fungerar det. Annars får man mest förlust än vinst.

Premiär - Honungsförsäljning
Premiär – Honungs försäljning

Men det var en rolig start för vår fina honung. Och jag är stolt att vår honung finns nu i fem olika hem.

Vill ni köpa vår fina och goda honung, gå under rubriken TILL SALU, till höger av bloggen.

http://utopisktbonde.se/?page_id=312

Härlig och skrämmande sommar värde

Min kära Marcus har gjort iordning min fina cykel. Punkteringen är reparerad så nu gäller det att cykla på! Lea vill hänga med i sin nya cykel.

Vi åker till byn men inte på asfalterade vägar utan grusvägar vi utforskar. Det tar längre tid men de känns roligare.

En lång stund cyklar vi runt i byn för att lära oss alla små vägar och gator. Vi fikar och lekar i parken. Det kommer små regndroppar då och då men detta förhindrar inte var cyckel-dag.

På vägen hem vill Lea hitta på en ny grusväg hem. Jag vet att det är sent och att vi skall hem, jag vet att det känns regn i luften och att det säkraste skulle vara ta den välkända vägen hem. Men jag kan inte motstår hennes förslag. Jag säger ja, och vi svänger på den nya grusvägen. Det är full av gropar på vägen. Det är traktorer som har gjort det och vi kan knapp prata. Vi försöker undvika dessa gropar, svänger längst till höger sedan längst till vänster, nu i mitten. Det är svårt att cykla fort.

Det börjar regna och vi cyklar på. Några bilar kör förbi. En skåpbil med. Han kunde ha stannat och frågat om vi behövde hjälp så jag till Lea. Vi fortsatt cykla och nu är regnet tungt. Vi är genomblöta och kalla men det gör inget. Vi ska snart hitta vägen hem. Vi kommer fram till en liten by, Lea vill stanna men jag vill fortsätta hem. Plötsligt får vi en blixt mitt framför oss. Lea blir riktigt rädd och jag inser att det är allvarligt nu. Vi går mot ett hus, det känns jobbigt att behöva gå in till någons hem utan förvarning men jag gör det för Lea. En man vinkar till oss, han öppnar dörren till sin stora lada. Vi springer dit. Nu har vi tak över oss. Lea och jag fryser. Vi är genomblöta och ladan känns kallt. Vi kramar varandra och försöker värma oss. Lea vill blir hämtat, hon vill inte längre vara där. Och jag inte heller. Jag kunde ha fortsatt cykla hem själv men inte lilla Lea. Hon har fått nog. Jag ringer Marcus. Han håller på laga mat men han kommer så fort han kan. Det tar tid att koppla släpet och hitta oss. Övädret ställde till och hans mobil fick ingen täckning. Mannen från ladan och hans kollega går ut ur ladan. De fortsätter jobba nu. Det blixtar inte längre och regnet har minskat. Vi fortsätter att frysa. Jag tittar omkring mig. Nej, inte ens en gammal filt finns.

Till slut när regnet är redan över kommer Marcus. Vi lastar på cyklarna, tackar mannen från ladan och åker hem. Då ser Lea skåpbilen parkerad. Mannen i gården var föraren av den skåpbilen som körde om oss. Vilken sammanträff.

Med bilen märker vi att vi inte var så långt ifrån hemma. Kanske efter 5 km hade vi varit mellan trygga vägar. Men det kändes skönt att bli hämtat, att kunna värma oss i bilen och att åka hem snabbt för att bytta om.

Våran räddare, min älskling igen, fick många kramar från oss.