Den bästa vallvalpen

Igor har blivit en riktigt liten vallhund eller vad säger jag  nu… han är inte längre liten utom en stor unghund som varje morgon överraskar han oss om att ha växt mer och mer.

Vår Igor är en riktigt snäll hund som älskar valla hönsens. Ja, han vallar våra höns och så stolt över det han är! Igor vet hur och vilka höns skall han valla så att övriga följer efter men om övriga höns inte lyder så fixar han det snabbt ändå!

Nu, när jag tänker på hur det var förut… så tappade vi en-två timmar på att försöka få hönsens in i hönshuset. De sprang ifrån oss och ville inte komma in till sitt hus. Nu, det som förut tog timmar, tar det max en minut. Ja, en minut! Igor kan det!

Hönsens och tuppen pickar hit och dit. Igor ligger och villar men då ser han att jag försöker få hönsens ut från buskarna. Igor reser sig och gå in mellan sirenerna, efter några sekunder springer tuppen ut och efter honom Igor. Tuppen tvivlar och inte vill gå in i hönsgården men då tar Igor ett par lugna steg till och tuppen har redan gått in, vår stora Apple är missnöjd men in i hönsgården har han hamnat. Igor titta på mig, han ser så nöjd ut att det är underbar att titta på honom. Jag berömmer honom men samtidigt påpekar att hönsens är fortfarande ute. Nu har våra tre stora höns gått också ut från buskarna och kollar vart tog Apple vägen. Igor förstår direkt det jag menar. Han vänder sig och springer bakom hönsen. En liten hopp till höger för strax efter hoppa till vänster, sedan lägger Igor sig och tittar på resultatet, så himla nöjd är han! De tre hönsens springer in i hönshuset. Igor gör av det hela som en dans, det känns som om han flyger fram när han vallar, mjuk och fin: En, två, klar – låter det. Jag tittar på honom så förvånad för att han fixade det så snabbt att han njöt ännu mer av det hela. Det kändes som att han förstod att jag var riktig imponerad av hans jobb.

Efter den dagen vallar Igor hönsens när det är dags att gå in till hönshuset. Hönsens har också lärt sig det och nu går dem in själva men då och då och mitt på dagen, när Igor känner för, vallar han hönsens in till hönshuset för att sedan låta dem få gå ut. Han är sååå snäll med dessa djur att jag har svårt att förstår att det kan vara sant. Igor nuddar inte djuren, han kommer inte ens i närheten utan stannar eller bromsar mycket innan. Han vill inte skrämma dem för mycket. Men en dag när han hjälpte mig att valla kalkonerna så blev han tvungen att nudda en för att få den på rätt spår och jag såg hur försiktigt med hans nos nådde han kalkonens rygg.

Jag älskar den här underbara hund. En riktig snäll unghund som trivs så bra på sin gård! Nu, äntligen känner jag att vi har en gårdshund som gärna stannar kvar och vaktar sina djur. Vägen dit har inte varit lätt skall jag erkänna. Igor är snäll, riktigt smart och lär sig snabb men som med alla hundar en bra uppfostran behövs för att resultaten skall bli bra och med Igor har vi gått genom en del jobb där alla i familjen och framför allt barnen har hjälpt till samt hjälp från en fantastik hundinstruktör som vi går på kurs.

Har jag sagt att Igor öppnar dörren själv? ja, för ett tag sedan lärde han sig att få ta i handtaget med tassen och öppna ytterdörren. Vi undrade om han skulle klara öppna dörren på utsidan och det klarade han också! Helt otroligt! Han drar ner handlaget med tassen för att sedan ta dörrkanten med tänderna och dra dörren bakom. På detta sätt, precis som vi gör, öppnar Igor dörren. Han lär sig så mycket av oss. Han kollar noggrann hur vi gör och sedan härmas han på sitt hundsätt. Igor och Dakota samarbetar, hon med sin smala nosen hjälper Igor att öppna dörren snabbare, så fort han drar dörren bakom borrar hon in sin nos mellan dörren och dörrkarmen så det öppnas på en gång.

En dag när vi satt och åt middag, Igor var inne med oss och Dakota ute plötsligt hörde vi att Dakota hoppade på dörren för att tala om att hon ville komma in. Då tänkte jag, oh! nu måste jag gå dit och öppna till henne, men i samma ögonblick växlade jag och Igor en snabb ögonkontakt, som om han läste mina tankar. Då reste han sig och gick till dörren för att öppna den åt Dakota och sedan gå tillbaka till sin plats och lägga sig ner med Dakota bredvid. Vi blev helt imponerade av Igor av hans snällhet att hjälpa lilla Dakota.

Det blir spännande att se hur många fler överraskningar kommer Igor att erbjuda oss i framtiden…