Vi hann inte riktigt med allt

Barnen var ivriga på att få se grannens tjurar/stutar i vår hage så hjälpsamma blev dem på en gång!

Astrid och Marcus började på en sida och Lea och jag på den andra. Vi gick genom hela hage och rättade till stolpar och ersätt vi de trasiga för de fräscha, slog vi ner dessa som var lösa, spände vi trådar och drog dem ifrån gräset. Många var nästan nergrävda. Det tog sin långa tiden men till slut kände vi oss nöjda. Så till slut blev det dags att prova elen. Mmm spännande det blev och fram och tillbaka med sexhjulingen åkte vi för att mäta elspänningen och rätta till de trådar som hade dålig kontakt. Barnen och jag själv tyckte att det var ren nöje åka genom hela hage med sexhjulingen. Så stort, så enormt grönt och så härligt.

Till slut blev det sent för att föra över djuren hem till oss. Men nu är det inte så mycket kvar. Allt är förbered och om några dagar kommer dessa härliga muuuu-djur vara hemma hos oss!

Hoppas att Igor inte blir för ivrig och vill leka med dem. Han har redan fått sin årliga dos av smärta idag. Ja, han råkade bita på eltråden när den var på och starkaste. Så kan det hända när man inte lyssnar på vad matte och husse säger. För tur det är gick det över ganska fort även om hans skrik kunde man säkert höra fram till byn.

Många aktiviteter på en enda dag

Den här lördagen har varit full med händelser och aktiviteter. Många att göra saker. Men samtidigt härliga och nödvändiga saker.

Tidigt på morgonen upp på sexhjulingen och till sjön med alla nödvändiga redskap. Bryggan skulle läggas på plats och gräset röjas. Vuxna och trevliga barn fanns där och våra flickor blev glada att lära känna nya kompisar.

Lea och jag åkte iväg till en valpkurs vi anmälde oss. Igor skulle lära sig att vara social med andra hundar, vi skulle träna på att ha en bättre kontakt med varandra och vara passiva. Allt detta känns bekant eftersom under tolv år har vi haft vår älskade Bamba, en underbar Rhodesian Ridgeback vi har tärnan och tävlat med, men det var också så länge sedan att vi inte har haft valp att en valpkurs för att fräscha upp minnet och lära oss nya saker tyckte vi att det behövdes. Riktigt varm det var och mycket vatten fick vi använda för att blötta ner hundarna så ingen värmechock skulle de få. Igor var den minsta av alla valpar, tre månader är han bara så ingen stor krav hade vi på honom. Lite övning och mycket vila.

Efter valpkursen åkte vi igen till bryggan. Gräset var röjt men  bryggan var fortfarande på land. Mycket hade karlarna jobbat men vinden blev för stark att det kändes för riskabel att lägga bryggan  och alla betong block i sjön. Barnen hade haft det jätte roligt och alla glada människor åkte hem på sina fyrhjulingar.

Hemma väntade Marcus mamma och Peter.  De skulle hjälpa oss med bina. Vi har haft bin tidigare och Marcus är mer insatt i det än jag är. Det har kanske gått 9 år sedan vi hade bin och jag har hunnit glömma nästan allt. Tur att Peter är en expert och vår mentor när det gäller bin och  han vägleder oss så allt blir rätt.

På med bidräkt fick jag lov att göra, Marcus vill att jag hjälper till. Det är för mycket jobb och han vill inte behöva vara själv. Så en omskolning i bihållning bad jag till Peter. Och med tålamod han förklarade medan vi höll på. Jag tror inte att jag hann få den här underbara känslan när vi hade bi för 9 år sedan. Att se dessa små bi hemma hos sig med det karakteristiska ljudet kändes båda avslappnade och helt fantastiskt. Så lugn man känner sig. Våra bi verkar otroligt lugna och de bryr sig inte om oss. Helt lugna och avslappnade dem är. Vi fick jobba mycket för att en tom låda hade lämnats kvar och vi förstår inte varför. Bina byggde vild där och mycket honung fick vi ta bort för att rensa och lägga ramar istället för den vilda bebyggelse. Två bikupor hann vi med och två till är kvar. Dessa tar vi på söndag.

Medan jag skriver sitter jag på stolen med datorn på trädgårdsbordet. Allt intill trappan till huset och Igor ligger undertrappan. Han sover men samtidigt bryr sig han inte om det som händer. Äppel och Apple kommer nära och tittar på oss, orädda och nyfikna. De är nästan på trappan och ovanför Igor. Nu går dessa stora kycklingar till Marcus, bredvid hans stol. Den stora tuppen, vår Gustavo (jag den dubblett kammade tuppen har fått detta namn), blir svartsjuk för att dessa kycklingar är nära oss och undrar om dem får någonting gott. Så han kommer nära oss också och tittar. Så trevligt det är. Nu medan jag skriver fåglarna sjunger, Igor sover, kycklingar sprättar omkring nära oss och solen skickar sina varmaste hälsningar till oss och det känns så underbar även om  Marcus vill så gärna pratar med mig samtidigt som jag skriver blir allt detta underbar ändå. Känsla av att vara mitt i en lugn men full av liv ställe gör att jag kan njuta i varje sekund av det jag skriver, tänker, funderar och drömmer om.

Tuppen Gustavo är nu precis framför Igor, under trappan. Han sprättar och letar efter maskar. Igor öppnar ögonen och tittar på honom. Mm där är tuppen tänker Igor och stänger ögonen och fortsätter sova. Det tycker jag att det är underbar. Igor kan slappna av och låta dessa höns vara i fred. Visst tycker han om att springa efter dem ibland men det gör han för att leka. En sak vi skall öva på att han slutar med men nu är det härligt att se att han kan låta dessa djur vara ifred.

Precis nu kom grannen och undrade om vi var klara med att gå igenom stängsel. Ja, vi ska få grannens stutar beta i vår hage. Vi stänger hälften av den och går genom hagen så att djuren kan beta. Andra häften kontrollerar vi senare. Så nu ska vi jobba  och se till att grannens djurs få beta hos oss idag. Så trevlig det blir att se dessa 18 stycken stutar beta i vår hage och hälsa på oss varje morgon!