En lång Valborgshelg har vi haft framför oss. En helg full med förväntningar men med några besvikelser. En resa till Skellefteå hade jag velat ha. Några träningskamrater från Sverige och Spanien skulle tävla i Sveriges andra Hapkido tävling så jag ville gärna vara där och heja på men så blev det inte till slut. Mycket stod i vägen och vädret var en av några faktorer. När det gäller Valborgs firande så en fler meters höga majbrasa kunde vi ha byggt. Ja, så många torra grenar och träplankor har vi att bränna. Men så hann vi inte samlar in allt och så vågade vi inte tända eld på en så stor majbrasa heller. Vi trodde att värmen var redan här och att sommaren redan hade påbörjats på riktigt så hur kunde vi elda med en sådan värme och torr gräs? Ja, ja, det som vi inte visste är att vädret är smart och mycket snö, regn och hagel var planerad till helgen.

Så kalla dagar med oväder fick vi i den långa och väl längtade helgen men några fina stunder blev det också. En sen eftermiddag gick vi ut på promenad. Brr, kändes det. Det blåste och så började plötsligt regna kraftigt. Nä, du ser inte pigg ut Marcus, fryser du? Ja, svarade han och in i huset gick han. Astrid och jag stannade kvar med lilla Igor. Astrid tyckte att det var roligt det med regn och baklänges för att undvika regnet i ansiktet fortsatt vi på promenaden. Vädret överraskade oss med en vind- och regn-stila stund och hälsade oss med en fin och varm eftermiddagssol. Vi hade inte föreställt oss att det skulle kunna bli så här fint. Och en ännu längre promenad än det vi hade tänkt oss tog vi, för att en sådan fin eftermiddag kan man inte missa. In i skogen och hela hage runt. Igor var tätt i hällarna, han ville inte råka gå vilse i den okända marken men så sprang han mer och mer ifrån oss så fort han kände igen sig. Mot huset. Rolig det var att se hans reaktion, att märka att han kände sig tryggare och tryggare i den miljö han var. Tillräcklig trygg som för att lämna oss där, mitt i hagen. Men koll på oss hade han ändå och så skön det kändes att han inte övergav oss hel.

Nu är min oro för potatisarna stor. Hoppas att de klarar sig efter dessa minus grader vi fick men man vet inte om det blir några potatisar eller ej. Vi får se hur det blir…

Vattenbufflarnas utsläpp 

Min kära svägerska informerade oss att en annan gård från samma område annonserade utsläpp av deras vattenbufflar så dit för att titta skulle vi. Vi hann inte riktigt i tid men så såg vi dessa glada bufflar springa på hagen och busa ändå. Resten av familjen var också där och det kändes riktigt trevlig. Det fanns otrolig mycket folk men ändå hade vi vår familjeträff och pratade med varandra. Igor fick också träffa alla dessa människor med sina snälla hundar. Han tyckte att det var mycket folk men det gick bra ändå.