Tiden har gått fort för våra fyra små kycklingar. Bara en vecka gamla och har de nu flyttat till hönshuset. De var livrädda i början. Längst ner i hörnan var de, alla fyra. Jag  fick kämpa emot mina hönsmamma känslor, jag ville få dem tillbaka i huset igen. Inte skulle mina små fyra kycklingar får vara så rädda. Men Marcus tyckte att dessa små kycklingar hade det bra i hönshuset och att jag skulle ge dem lite mer tid bara…

Äppel och Appel, våra först kläckta kycklingar bor nu fria med de stora höns. Jag hade velat ha dem kvar i sitt eget rum i hönshuset ett par veckor till men Appel blev lite tokig och ville inte bli instängt. Han är nu 6 veckor gammal men han känner sig stor. Vill flyga upp till rede med övriga höns men han kan inte än… han försöker klättra upp för stegen mot rede men det går inte hela vägen upp. Han är fortfarande en liten kyckling även om han vill gärna vara stor. Hönsens verkar respektera  mina två stora kycklingar även om de är fortfarande rädda för dessa stora varelser. Men båda kycklingar beundrar våra höns och tupp och ut till livet i trädgården till slut följer kycklingarna dem. Det tog lite tid… först hoppade kycklingarna ut från hönshuset men så sprang dem in igen och så höll de på en hel förmiddag. Till slut kändes de trygga och följde hönsens ut mot buskarna. Och så blev det så… nu vill dessa två stora kycklingar inte längre känna sig som små kycklingar. Stora de är och stora vill de fortsätta bli!

Därför fick de små fyra kycklingar plats in i hönshusets. De tog de två stora kycklingarnas hem för att de vill inte vara där längre och nu har dessa fyra kycklingar mycket plats att springa och picka i. Och för tur känner de sig trygga nu och springer överallt. Lite rädda blir de fortfarande när hönsens låter högt men så kommer dem att vänja sig snart.

Men alla dessa kycklingar är fortfarande små även om stora tycker de att dem är. Som vilda små fåglar springer fram till mig. Först mina två stora kycklingar, ägg vill dem fortfarande få. Sedan alla dessa fyra små varelser, vilda dem blir när de ser mig och ägg vill dem också ha. Mina små kycklingar…

Lilla Igor är inte blyg längre, nu känner han sig stor och kaxig. Hönsens springer iväg när han närmar sig och samma sak gör lilla Myssan. Mmm vad stor jag är, tänker Igor. Han är snäll men han vill gärna springa efter hönorna och tuppen. De låter konstigt och vild springer mot alla möjliga håll. Myssan däremot hon har varit arg på mig och så får hon god mat och mjölk! Mmm henne vill jag springa efter och jagar henne bort även om hon är också rolig och kan bli min vän. Och så tänker säkert Igor, för att han tror att han är gårdens kung.

En stor hund tror Igor att han är men då ser jag honom klia sig och plötsligt rulla ner baklänges nedförsbacken. Och så liten han egentligen är tänker jag. Igor vill göra så mycket men han är fortfarande en liten valp som snubblar på stenar och fastnar i torr gräs.

Igor är snäll mot de två stora kycklingar. De är inte rädda för honom även om han kommer in i hönshuset. Han är med mig så inget farligt djur kan han vara, tycker mina två stora kycklings som nu litar dem på mig. Klappa och klia Äppel får jag göra och så underbar det känns. Båda två är så nyfikna att de picka på mig, på mina byxor, skor och händer när jag sitter ner.

Igor är också snäll mot de fyra nya små kycklingar. Han tittar på dem  neråt mot lådan och ser hur dessa små varelser pickar omkring. Han drömmer att han leker och tar dem, Igor fångar en liten kyckling i luften, sedan en till och en till. Han fångar de en i taget i luften, som om han kunde räkna, en två tre fyra! Nu har han fångar alla! Sedan blir det tyst, kycklingarna sover… men Igor vill ha sällskap, de får inte sova tänker han, vov vov vov säger Igor och springer runt lådan. Aj stackars små kycklingar! tyst lilla Igor, de sover och du får inte skrämma dem! Den roliga lilla Igor… glad och ivrig som det han är, en liten underbar valp.